Arkiv

Konkurrens på kapitalets villkor

Bild: Mikael Altemark

Sveriges Radio planerar en stor nyhetssatsning på nätet. Inget konstigt med det kan man tycka. De traditionella medierna måste ju anpassa sig till den digitala utvecklingen och även public service måste följa med sin tid. Men nej. Branschorganisationen Tidningsutgivarna är rädda för illojal konkurrens.

EU:s grundläggande hållning är att public service är värdefullt för demokratin. Unionens kärna är dock den fria marknaden och allmännyttiga bolags verksamheter kan förstås krocka med andra företagsintressen. I England och Danmark har det förts en debatt kring public serviceföretagens nyhetssajter, att de minskar möjligheten för kommersiella aktörer att få intäkter för sin nätjournalistik. På grund av den anledningen stoppades BBC:s satsning på lokala nyhetssajter av en tillsynsmyndighet.

I onsdags, på Public service-dagen, skrev Tidningsutgivarnas vd Anna Serner på sin blogg om sina farhågor för att Sveriges Radios kommande webbsatsning kan verka menligt för marknaden. I en intervju i Dagens Nyheter säger hon också att SVT:s och SR:s hemsidor redan nu ”påminner om vanliga nyhetssajter med ett stort antal artiklar som inte hänger ihop med deras programutbud.”

I Sverige finansieras public service inte av skattemedel utan genom licenser. Som Lasse Strömberg skriver på sin blogg så är det snarast så att ”vi som betalar vår licens helt enkelt köper en tjänst med våra egna pengar”. Det är därför inte helt lätt att tala om illojal statlig konkurrens. Men oavsett licens- eller skattepengar så är det här en viktig principiell diskussion kring inte bara vad public service uppgift egentligen är utan också generellt om medieföretagens samhällsroll.

Det vanligaste argumentet för konkurrens i mediebranschen är att garantera mångfald. Något som var avgörande för att motståndarna till radio- och tv-monopolet kunde vinna den politiska striden och alternativ slutligen tilläts även i Sverige. Men jag har svårt att se att journalistisk och åsiktsmässig mångfald skulle minska av att våra public serviceföretag publicerar nyheter som inte ”hänger ihop med deras programutbud”. Tvärtom ser jag det som en garant till att inte snuttifierade, vinstmaximerande och likriktade nyhetstjänster är allenarådande.

Däremot så kan förstås mer nyheter på nätet, liksom ökade sändningstider och frekvenser, inverka på avkastningen för privata aktörer. Att de blir av med tittare, lyssnare och läsare helt enkelt. Men kritiken handlar då om något helt annat än de högstämda orden om demokratisk pluralism.

Vill man spetsa till resonemanget så är den kapitalistiska logiken här alltså att konkurrens i media är okej så länge det sker mellan kommersiella intressen. Däremot. Om deras företag får konkurrens av kollektivt finansierade, reklamfria, alternativ så är det illojalt.

 

Comments Closed

Kommentarer är stängda.