Arkiv

Folkets behov av uppbygglig konst


Kristdemokraternas Göran Hägglund 

Göran Hägglund har under sommaren varit på krigsstigen mot Sveriges, som han anser, vänstervridna och verklighetsfrånvända kulturarbetare. Hans kritik har varit minst sagt svepande och inte blir den tydligare när han efter mothugg idag plötsligt själv vill dämpa den politiska tonen i debatten.

Under politikerveckan i Almedalen betecknade Hägglund ”svårartade performancevrål och kultursidornas idisslande av dekonstruktionen av könet” som ”bullshit”. Vid Kristdemokraternas Riksting drog han en lans till försvar av ”strävsamma, hyggliga människor” som ”bildar familj, har ett hederligt jobb och ser fram emot semestern.” Folk som enligt honom pekas ut som inskränkta av landets kultursidor. ”Verklighetens folk” kallar Göran Hägglund dom.

I sammanhanget är det svårt att inte tolka det som att han syftar på medlemmar av traditionella kärnfamiljer. Och bara det faktumet, att en partiledare och socialminister år 2009 inte ser ensamstående, homosexuella mfl. som ”verkliga” är ju sannerligen en bekräftelse på att det behövs debatt och analys kring normer, kön och sexualitet.

De flesta kultursidor med självaktning har kommenterat Göran Hägglunds attacker. Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg jämförde under rubriken Kulturens dödgrävare Hägglunds utspel vid Rikstinget med de kulturkonservativa krafter som bidrog till Weimarrepublikens fall och Tredje rikets framväxt. De som anser att kulturens uppgift är att förmedla skönhet och god moral har inte sällan en dold agenda att tysta systemkritik.

Efter att ha legat lågt i några veckor svarar Göran Hägglund idag. Mellan raderna i sin artikel på Aftonbladet Kultur anar man ett hopp om försoning med de så kallade kulturradikalerna, eller åtminstone en diskussion bortom höger och vänster. ”Man behöver inte vara överkänslig eller för den delen vänsterorienterad för att se tendenser till en samhällsutveckling där kommersialiseringen alltmer drivit människor att identifiera sig som konsumenter snarare än medborgare”, skriver han bland annat.

Men trots Göran Hägglunds varningar verkar han mena att formuleringarna om kommersialismens negativa verkningar i 1974 års kulturutredning var allt för politiserade. Förutom en ”enögd ekonomistisk höger” är han ändå fortfarande rädd för en ”verklighetsfrånvänd, dogmatisk vänster” som med opinionsbildning, skattefinansierade kulturanslag och ibland lagstiftning vill freda kulturen från marknadskrafterna.

Det är inte helt lätt att förstå Göran Hägglunds ärende. Mer än att hans senaste drag är en försiktigt  utsträckt hand och ett allmänt, rätt luddigt, försök till en uppvärdering av begreppet kvalitet. Något han nämligen menar har relativiserats till upplösningens gräns och vars frånvaro i den nya kulturutredningen han ställer sig frågande till.

Om de spretande trådarna i denna kulturdebatt ska bilda en cirkel så fattas väl nu bara att Kristdemokraternas ledare presenterar en lista för ”verklighetens folk”. En lista över vilka böcker, musikstycken tavlor etc. som objektivt sett är av god och moraliskt oförvitlig kvalitet.

 

Comments Closed

1 comment to Folkets behov av uppbygglig konst