Arkiv

Säder, el och socialism räddar klimatet

Sjunkande tillväxttakt. Det är lätt att minnas sjuttiotalet som årtiondet då framtiden upphörde. Men i stor utsträckning, i alla fall innan 1979 med kärnkraftsolyckan i Harrisburg och katastroffilmer från Hollywood som Kinasyndromet, härskade fortfarande framstegsoptismen. I alla fall tron på de tekniska innovationernas framtid.

 Något internet fanns ju inte men väl fantasieggande kolorerade magasin vilka försåg oss som då var barn med bilder om hur 2000-talets sverige kunde se ut. Vissa saker lägger man som barn på minnet. Jag minns att bilen skulle vara ersatt med tefatsliknande svävare och de vuxnas middagstjat med piller. Dessutom skulle en del av mänskligheten, "lyllosarna" som det hette på den tidens skolgårdsslang, bo på månen i fräcka futuristiska städer under jättelika syresatta ostkupor!
Nyligen besökte Johan Ehrenberg, chefredaktör för tidningen ETC, Malmö högskola. "Våga vägra vara borgare" löd kvällens klatschiga rubrik. Men det dystopiska hotet från den globala uppvärmningen överskuggade hela föreställningen.

Ehrenberg har nyligen presenterat vad han kallar ett "socialistiskt klimatprogram". Socialistiskt i betydelsen att den tar hänsyn till sociala orättvisor och att den förespråkar politik framför marknadslösningar. Likväl är programmet att betrakta som inomkapitalistiskt vilket fick Sydsvenskans Rakel Chukri att lite ironiskt konstatera att hans "revolutionära kapital verkar följa börsutvecklingen". Med all respekt för en av Malmös intressantaste kulturskribenter så tror jag inte hon riktigt förstod blinkningen när den gamla, eller före detta, trotskisten Johan Ehrenberg i början av föreläsningen skojade om sitt "övergångsprogram".

Ehrenbergs resonemang lyder som följer.

Med tillväxt kan det skapas bra eller dåliga saker. Det är meningslöst att föreslå en annan ekonomisk ordning eftersom kapitalismen "kommer att råda på jorden även om tio år". Mellan tummen och pekfingret är det så lång tid vi har på oss att agera. Visst. Om vi klonar fram Pol Pot så kanske vi kan skapa ett hållbart samhälle utan tillväxt men det vill vi ju inte.

Ehrenberg snickrar på en bro mellan den traditionella arbetarrörelsen sprungen ur industrisamhället och en miljörörelse med rötterna i gröna-vågen. Han förespråkar en förtätning av städerna och att Sverige ska bli "världens första el-samhälle" men med vind, våg, vatten och sol.

Om vi inte anser Pol Pots stenåldersbyar vara attraktiva så finns ingen annan väg att gå än att fortsätta att vandra på stadens gator och det är stadsbornas koldioxidintensiva livsstil som måste förändras. Det socialistiska klimatprogrammet föreslår därför en rad åtgärder som gratis kollektivtrafik, förbud mot fossila bränslen i städerna, köpcentra utan parkeringsplatser för privatbilism och en lag om att alla nybyggnationer av bostäder ska vara så kallade "passiva hus", dvs. att de värms upp av de som bor där och deras maskiner.

Det är en fråga om politisk vilja. För kapitalet finns idag inte tillräckliga incitament för att inte fortsätta att investera i fossila bränslen. Och det är här som "övergångsprogrammet" kommer in. Eller rättare sagt, som Andreas Malm uttryckte det när han föreläste i Malmö några veckor innan, det är nu vi "bryter kapitalismens tabun".

Den globala klimatfrågan kräver resursöverföringar från i- till u-land. För vi i den rika världen, som skapat klimathotet, kan inte gärna kräva att fattiga delar av världen slutar att utvecklas och får de inte använda billig fossil energi krävs det enorma kompensationer. Och här kära kamrater och mötesdeltagare, här öppnas vägen för socialismen. Med nödvändigheten av globala politiska beslut som tidigare inte skådats under kapitalismen förändras styrkeförhållandena mellan marknad och demokrati radikalt.

Nå. Först ska vi vända klimatångesten till något positivt. Kampen måste föras kollektivt, i en global, mångfacetterad rörelse som ställer krav på makthavarna. Något helt annat än dagens livsstilistiska lösningar som mest verkar handla om hur vi ska få den västerländska medelklassen att byta till lågenergilampor.

Men när Johan Ehrenberg talar tindrande om små tekniska innovationer som vevradio och klimatsmarta julbelysningar så blir vi trots det påminda om vikten av att behålla framtidshoppet, eller säg barnasinnet. För om vi inte får dansa så kommer det bli en usel revolution.

Comments Closed

Kommentarer är stängda.