Tio år i storstadsvurmens öga


Turning Torso i Malmö. Storstadens tingeltangel 

Låt oss vara ärliga. Över sundet från Köpenhamn så ser man nog blott en förort. Ur ett Stockholmsperspektiv noterar man kanske mest en genomfart som leder ut i Europa.

Till dessa uppfattningar kan vi också lägga riksmedias ensidiga bild av en stad med utbredd fattigdom, droger och hög kriminalitet.

Malmö. I sommar har jag bott här i tio år. Det har varit tio år i storstadsvurmens öga. Gamla 1900-talsprylar som flygbåtarna, Kockumskranen och tidningen Arbetet har under denna tid ersatts av modernt tingeltangel som öresundsbro, Turning Torso och gratisblaskor. Sedan har det också tillkommit en massa saker som inte ersatt något annat men som kanske också tas som intäkt för att Malmö är på gång att bli en riktig storstad. Sånt som sushi, fashionabla stadsdelen Västra hamnen och den löjliga sedvanan att dricka kaffe i glas.

Som pricken över i:et och grädden på moset, ja som själva guldkalven i dansen, så får vi nästa år också Citytunneln. För som alla vet finns det en oskriven regel i västerlandet. Att det är först när en stad dragit en tågräls under asfalten som hon kan kalla sig storstad.

Alla förändringarna har förstås skapat oro. Inte minst hos oss som bor i Södra Innerstan, vilka kommer ha nära till den nya tågstationen just utanför Möllevången. I tio år har vi därför skanderat: Stoppa gentrifieringen! Men (som det heter på möllanjargong efter en legendarisk butiksskyltning) Vet Ni!?! Inte en enda yuppie har synts till under alla dessa år!

Nu finns det en större flock av gamla rävar, företrädesvis såna som var unga på Möllan under 80- och 90-talen då allt förstås var bättre och ölen billigare, som pekar ilsket på den löjliga sedvanan med kaffe i glas. Därmed tror de sig avslöja ulvar i fårakläder, det vill säga yuppies förklädda till någon slags bohemian bourgeoisie.

Fakta säger dock något helt annat.

I Södra Innerstaden är medelinkomsten alltjämt mycket låg och socialbidragstagarna många. Men framförallt: Statistik från 2008 visar att det finns 19 816 bostäder i stadsdelen. En majoritet är hyres- och resten bostadsrätter, övervägande mindre lägenheter. Endast 275, dvs en enda procent, av bostäderna är så kallade äganderätter.

Det finns helt enkelt inget utrymme för vad som förr kallades yuppies. Om inte stadsdelen ska byggas om helt så kommer gentrifieringen att stanna vid att en drös kulturarbetare samt några bättre bemedlade danskar flyttat in under senare år. I alla fall tror jag det kommer se ut så för en lång tid framåt.

Visst har hyrorna stigit, framförallt kring Möllevångstorget, och många har väl flyttat av den orsaken. Men detta har nog bidragit till att mindre centrala platser i Södra Innerstan, som Norra Grängesbergsgatan och Sevedsplan, nu blommar med kulturella aktiviteter. Därmed sker kanske också en indirekt integrering mellan Möllevången och yttre stadsdelar som Rosengård vilket snarast borde motverka gentrifieringen.

Malmö behöver inte ängsligt jämföra sig med Stockholm eller Köpenhamn. Storstadens materiella tingeltangel kommer knappast göra stan unik. Däremot tror jag att Malmös 00-tal i framtiden kommer att betraktas som en enormt spännande period då det för första gången på allvar uppstod en ”kulturell smältdegel” i det historiskt homogena Sverige.