Per Gudmundson blev tidigt en av borgerlighetens mest lästa bloggare. Jag skulle tippa på att det hade betydelse när han för något år sedan anställdes som skribent på Svenska Dagbladets politiska redaktion.
På Svenskans ledarblogg skrev Per Gudmundson i fredags om helgens kommande ”freakshow”. Hans definition av Socialistiskt Forum på ABF i Stockholm. Hans försök att utdefiniera årets stora vänstersamling i huvudstaden är inte bara gubbgnälligt reaktionärt utan också ett rejält magplask. Ett föredrag om världens första kvinnliga ambassadör – Aleksandra Kollontaj – kallar han för ”stalinromantik”. Lite märkligt med tanke på att många annars brukar framhäva det mirakulösa i att Kollontaj trots sin frispråkighet överlevde diktatorns häxprocesser.
Vidare förfasar sig Gudmundson över att forumet ger utrymme åt Demokratiskt Alternativ. ”Det är, precis som det låter, ett alternativ till demokrati” skriver han vilket avslöjar att han knappast läst många rader om kommunalismen och troligen inte ens kan stava till Murray Bookchin. När Gudmundson hoppas på att ”goda demokrater” och forumdeltagare som Göran Greider, Katrine Kielos och Olle Sahlström ”står pall” gör han sig också löjlig. De är alla tongivande i arrangemanget och Sahlström kan till och med sägas vara forumets grundare.
När jag pluggade i Uppsala var jag medlem i Uplands nation. Nationen sågs av många som en samlingsplats för just freaks. Tack vara nationens frisinnade förste kurator hade vi unga revolutionärer, gaystudenterna och slikt pack nämligen fått lokaler för våra suspekta föredragsserier. Det här var femton år sedan och kuratorn som hette Per Gudmundson har sedan dess uppenbarligen blivit en reaktionär gnällgubbe.