Medan rubrikerna fortsätter att måla upp bilden av ett samhälle i fritt fall visar statistiken något betydligt mindre apokalyptiskt: de anmälda brotten minskar åter igen. Ändå är det inte den långsiktiga utvecklingen som dominerar nyhetsflödet, utan de mest dramatiska enskildheterna.
FÄRRE ANMÄLDA BROTT! Det skriker Aftonbladet… inte. För en sådan rubrik i versaler fungerar inte i kvällstidningarnas karantänversion av verkligheten. Det är ju mycket roligare att låta varje enskilt knivhugg eller bilsprängning stå som ett monument över samhällskollapsen.
Aftonbladet och andra mediers TT-notis puffar dock, i en nästan generös ton, att tre procent färre brott anmäldes under 2025 jämfört med året innan, vilket för tanken till att kanske… ja, Sverige är lite mindre brottsligt nu? Nej, det där låter ju tråkigt så rubriken fick helt enkelt bli just “Färre brott anmäldes förra året”.
Men om vi ska vara lite dramatiskt sakliga, så är detta ingen isolerad notis. Färre anmälningar för stölder, skadegörelse, narkotikabrott och trafikbrott. Ja, till och med vardagsbrotten fortsätter att falla, vilket Brå:s statistik tydligt visar. Ändå låter larmtonerna på samma gång som om vi vore på väg mot en Mad Max-värld. Det är som om media håller en intern tävling i vem som kan göra största rubriken av minsta negativa kurva.
Vi på Magasinet Konkret har åtskilliga gånger skrivit om detta, att brottsligheten minskar. Inte bara i preliminära årsuppgifter utan över tid, med särskilt tydliga nedgångar i vardagsbrott, och enligt Brottsförebyggande rådet (Brå) är nivån för dödligt våld den lägsta på länge. Men den berättelsen är som att försöka sälja biljetter till ett publikrekord i tystnad.
Och vad gör våra etablerade politiker medan medierna fortsätter klippa och klistra brottslighetens kurvor så att det passar det etablerade narrativet? Jo, de spelar på rädslor, för sådan är högerpopulismen.
Poängen är inte att säga att det inte finns problem – det gör det. Sprängningar, skjutningar och organiserad brottslighet är reella utmaningar som förtjänar seriös analys. Det ironiska ligger i hur media och politiker gång på gång väljer narrativet som säljer bäst, snarare än det som stämmer överens med helheten.