En krönika som försvarade en journalistkollegas yttrandefrihet ledde till hätsk kritik mot Konkret i sociala medier. En granskning av en annan kollega till att Bonnierpressen och Göteborgs-Posten anklagade magasinet för att undergräva yttrandefriheten. Jag lyfter i denna årskrönika upp några av de mest lästa artiklar i vårt magasin Konkret under 2024.

Januari/februari

Israels besinningslösa krigsföring har varit ämnet för många artiklar under 2024 där vi haft ett särskilt mediekritiskt fokus. Årets första signerades av Masoud Kamali som menade att Sveriges Radios programledare och korrespondenter riskerar att agera som en propagandamaskin för Israel och därmed närmast legitimera ett folkmord på palestinier och så gav han exempel från de senaste månaderna från public service-radions rapportering.

Ett annat återkommande tema under året har varit olika konspirationsmiljöer och dess medier, inte sällan är det då vår medarbetare Mathias Cederholm som lagt ut texten. Som när en generaldirektör var gäst hos Epoch Times. Men vad är egentligen svenska Epoch Times för något? Mathias lyssnade på deras kulturpodd och menade att den och deras kulturchef Askestad, säger mycket om vad tidningen handlar om, bakom den glansiga ytan.

Epoch Times har Konkret och Mathias också återkommit till senare.

Även felaktigheter och rena mediemyter kring invandring har nagelfarits. En vanlig missuppfattning är att migrationspolitiken har varit för generös i landet, eller att migrationen har varit ”okontrollerad”. Men som Behrang Kianzad visade så framgår det av offentligt tillgänglig statistik att bara en liten del av alla uppehållstillstånd gått till flyktingar och asylsökande.

Mars/april

EvaMärta Granqvist har åtskilliga gånger pekat på den svenska extremhögerns effektiva propagandamaskin. Som när vänsterns riksdagsledamoten Daniel Riazat satte ner foten då moderaten Margareta Cederfelt (M) försökte förringa Israels pågående folkmord i Gaza. Följden blev ett hatdrev – mot Riazat.

”Jag har hittat sex upprop mot lagförslaget – men inget för.” Angiverilagen har mötts av

mycket protester, bland annat är 176 organisationer emot lagförslaget men inte en enda stödjer det officiellt. Så Ingrid Eckerman, som varit magasinets ankare i vår artikelserie i ämnet, undrade var de som är för egentligen håller till.

Vår serie Svenska knölar, där vi synar olika tveksamma makthavares vandel, har varit omtyckt bland läsarna. I april var det Ivar Arpis nuna som syntes på artikelseriens ”skolaffisch”. En opinionsbildare vars signum är att plocka upp något spännande och triggande från ytterhögern och föra ut det i en något tvättad version i det större offentliga rummet.

Maj/juni

”Det pågår inget folkutbyte, Jimmie Åkessons!” blev försommarens mest lästa artikel. Partiledaren, som enligt sig själv varken är rasist eller konspirationsteoretiker, men annars mest är känd för att medvetet ha gått med i och sedermera normaliserat ett parti grundat av nazister, påstod nu att det pågår ett folkutbyte i Sverige. Behrang Kianzad redde ut varför det inte pågår något folkutbyte och undrade vad som egentligen kan kallas ”svenskt”.

Kalla fakta på TV4 avslöjade i maj Sverigedemokraternas trollfabrik vilket ledde till en omfattande debatt i landets medier. Men när Myndigheten för psykologiskt försvar väljer att anmäla Kalla Faktas granskning av SD:s trollfabriker går man medvetet, eller omedvetet, Sverigedemokraternas ärenden, menade Mathias Cederholm.

Juli/augusti

Socialdemokraterna har efter alla år i regeringsställning ett ansvar för de ökade

samhällsklyftor som hänger samman med utanförskap och hopplöshet. Det vore bättre om Socialdemokraterna riktade fokus på hur dessa problem ska åtgärdas, i stället för att svepande skylla på invandringen. Det skrev Ulf Bjereldapropå nya tongångar från partiet och inte minst dess arbetsmarknads- och integrationspolitiska talesperson Teresa Carvalho.

Youtubern Henrik Jönsson skulle bli känd för en bredare allmänhet under slutet av året för sin medverkan i Svt:s 30 minuter. Men redan i slutet av sommaren sökte Ann Engqvist svar på vem han egentligen är, libertarianen och högerdebattören som hyllas av högern och hatas av vänstern.

September/oktober

Konkret har flera gånger under året inte bara varit delaktiga i mediedebatterna utan också ett par gånger varit dess föremål.

Årets mest uppseendeväckande fallet blev vår granskning i höstas av Sydsvenskans reporter och Stora Journalistpris-vinnaren Inas Hamdan som länge kritiserats av Palestinarörelsen för sin bevakning. Vår medarbetare Victor Pressfeldt kunde också påvisa att hon har proisraeliska sympatier vilket hon försökt sopa igen spåren av.

Debatt uppstod i tidningen Journalisten och snart drevade Bonnierpressen: Sydsvenskan, Expressen och DN (vars ledarredaktion uppmärksammade oss med två texter samma vecka!), och Göteborgs-Posten på både ledar – och kultursida. ”Vänsterns nätkrigare är yttrandefrihetens fiender” löd en av rubrikerna i rikets malligaste morgontidning.

En krönika av vår nyhetsredaktör Jonas Gruvö fick också många att gå i taket. Krönikan kritiserade att journalisten Henrik Brandão Jönsson, efter att han tipsat en radiolyssnare om att hennes man kanske skulle pröva att köpa sex i Danmark som en möjlig lösning på mannens problem i sängen, slängts ut ur P4:s studio. Märkligt nog handlade kritiken av oss här inte så mycket om textens specifika innehåll och jag skrev en text om vad som gick fel i debatten, även från vår sida, och redogjorde för vår syn på Facebookkriget vi hamnade i.

Vår medarbetare Ulf Bjereld menade tvärtom att det var rätt av P4:s programledare att slänga ut Brandão Jönsson.

November/december

I november var världens mediers blickar riktade mot presidentvalet i USA. Trump vann som bekant med oväntat stor marginal. ”Trumps bas må vara både stor och högljudd men miljontals amerikaner har också gett sin röst till honom motvilligt som en protest mot Demokratiska partiets utveckling”, skrev Frida Stranne.

Fredrik Virtanens ”Kulturkanonen” har varit ett stående inslag i Konkret sedan starten. Med

ironiskt anslag går han där igenom vad som avhandlats den senaste tiden på dagstidningarnas kultursidor. I årets sista drapa skrev han bland annat om Svt:s uppmärksammade dokumentär om styckmordet på Catrine da Costa.

Vi publicerade även en artikel av Per Lindeberg i ämnet, en text beställd av Expressen men som refuserades då den visade sig vara en svidande kritik mot just kvällstidningen och särskilt en av deras reportrar.