Arkiv

Även bruka fakta är fakta

”Givetvis är det en förolämpande term men det finns igen anledning för programledare och nyhetsreportrar, inte ens inom public service, att slå den meningsmotståndare som använder begreppet på fingrarna.” Jag skriver om begreppet ”blåbrun” och hur medierna under flera valrörelser haft svårt att förhålla sig till SD.

”Vem är brun? Kallar du mig för nazist? Kallar du mig för nazist?”

Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson reagerade upprört på miljöpartistiska språkröret Per Bolunds tal om ”blåbruna” under söndagens partiledardebatt. Men som Ekots inrikespolitiska kommentator Fredrik Furtenbach menar så var Åkessons motattack nog planerad. En attack som förmodligen lika mycket riktade sig mot meningsmotståndarna som till att påverka medierna att inte förhålla sig neutrala kring så kallad ”brunsmetning”.

Hur det högerextrema partiet behandlas av media har förändrats över tid. Inför valet 2006, när SD fortfarande stod utanför riksdagen, skrev jag en krönika i Skånska Dagbladet om att partiet inte får frysas ut. ”Släpp in SD” löd rubriken vilket förärade mig en åthutning på Aftonbladets röda kultursida. Och inför valet 2010 efterlyste jag på Helsingborgs Dagblads kultursida en journalistiskt ärlig hållning under rubriken ”SD måste behandlas likvärdigt”.

Men sakta började pendeln svänga och medierna, särskilt public service, har allt oftare snarare tagit på sig silkesvantar när de närmar sig landets mest etablerade extremistorganisation.

Som inför valet 2014 när två personer från Musiker Mot Rasism var inbjudna till Sveriges Radio P4 för att berätta om sin organisation. En av dem motiverade varför de anser att rasismen blivit allt mer alarmerande och exemplifierade med då aktuella händelser som att polisen kallat en Rosengårdsbo för ”apejävel” och seriemördaren Peter Mangs. Men när han i uppräkningen också nämnde att vi idag har ett riksdagsparti med ”rötter i nazismen” så slog programledaren bakut. När den inbjudne underströk att det är historiska fakta så menade programledaren att det var hennes uppgift som ”representant för Sveriges Radio” att påpeka att ”det får stå för dig”.

Nu tror jag inte att grävandet i SD:s förflutna är det mest effektiva sättet att bekämpa partiet. Tvärtom så verkar opinionen rätt likgiltig inför dessa argument. Men resonemang kring vilken antirasistisk taktik som är bäst hör hur som helst inte hit. Att journalister lägger locket på i sådana här situationer är anmärkningsvärt. Det krävs ingen motpart eller motbild när någon påpekar partiets bakgrundshistoria i media. Lika lite som vid ett konstaterande om att påvens hatt är rund. Även bruna fakta är fakta.

Frågan om hur medierna behandlar och bör behandla SD diskuterades även inför valet 2018 och inför nästa års valrörelse har vi nu, till följd av att Kristdemokraterna och Moderaterna sträckt ut en hand till extremhögern, alltså också begreppet ”blåbrun” att förhålla oss till. Givetvis är det en förolämpande term men det finns igen anledning för programledare och nyhetsreportrar, inte ens inom public service, att slå den meningsmotståndare som använder begreppet på fingrarna.

Comments Closed

Kommentarer är stängda.