Inte alltid lätt att kalla en spade för en spade

Så kallade medborgargarden har under senaste tiden dykt upp i Sverige och påstår sig patrullera våra gränser till havs, bevaka offentliga badinrättningar, upprätthålla ordningen på gatorna och så vidare. Det verkar visserligen vara betydligt mer snack än verkstad men det är intressant att se hur olika medierna beskriver dessa grupper. Ett och samma gäng kan kallas såväl ”nationalister” som ”nazister” i rubrikerna.

Man ska kalla en spade för en spade brukar det heta. Men det är inte alltid så lätt och som journalistisk tumregel är det bättre att säga för lite än att spekulera. Jag kallar exempelvis inte Sverigedemokraterna för ett ”fascistiskt parti” vilket, när jag understrukit detta, fått läsare att höra av sig och undra om det ändå inte är rätt beteckning för de organiserade högerextremisterna i riksdagen. Men försiktighetsprincipen, som inte handlar om feghet utan om att beskriva verkligheten med ord som är adekvata för majoriteten mediekonsumenter, gör att jag drar mig för f-ordet om SD.

För det första kallar inte partiet sig själv för fascistiskt och för de flesta medborgare är det ett skällsord. Det är inte avgörande men givetvis måste vi journalister ta tusentals aktiva och anhängares självuppfattning i beaktande. Det är en del av verklighetsbeskrivningen.

För det andra finns flera definitioner av fascism. Journalisten Henrik Arnstad, författare till boken ”Älskade fascism”, är nog den som hårdast drivit linjen att vi bör använda f-ordet om SD. Men jag tror många av oss ändå inbegriper totalitarism i begreppet och SD förespråkar trots allt inte diktatur. Inte ännu får jag väl tillägga. Partiet har också vuxit sig så stora och är nu så pass välkända att i alla fall nyhetsjournalistiken sällan idag behöver etikettera dem.

Nätverket Nationell Framtid gick för några veckor sedan ut i media och påstod sig patrullera Öresund med båt för att förhindra flyktingsmugglare. Jag frågade en reporter varför hon valde att använda begreppet nationalistisk och inte nazistisk vilket Expo betecknar gruppen som. Reportern svarade att det var för att de själva kallar sig nationalister och att de tar avstånd från nazismen. Jag skulle ljuga om jag påstod mig ha svaren på vad som i varje enskilt fall är en korrekt beteckning men journalister, såväl nyhetsreportrar som opinionsbildande, bör som sagt vara försiktiga med politiska etiketter. Samtidigt är journalistik något mer än att bara referera till olika grupperingars propagandabilder av sig själva.

SD har bruna rötter men i kontexter där etiketter behövs så räcker ”högerextrem” och ”främlingsfientlig” gott och väl i dagsläget. Detsamma gäller de nazianstuckna nätverk som nu lajvar paramilitära styrkor. Men beteckningarna är inte huggna i sten och politiska organisationer förändras över tid.

Facebook comments:

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *