Arkiv

Ett vassare och angelägnare Svt

Kulturpolitiken lyste som förväntat med sin frånvaro under valrörelsen. Inte ens någon egentligen mediedebatt, om exempelvis tidningskris och public service, fick vi oss till livs.

När det kommer till det stora massmediet, televisionen, verkar låsningarna bestå. De politiska krafter som säger sig vilja freda det icke-kommersiella programutbudet kommer fortsätta med sin kontraproduktiva strategi att sticka huvudet i sanden.

Sveriges Television är ett av landets tre stiftelseägda public serviceföretag. De två andra är Sveriges Radio och Sveriges Utbildningsradio. Det innebär att Svt har en särskild, i ett avtal med staten, förpliktelse att producera ”allmännyttig” television. Vad som menas med det begreppet kan förstås diskuteras men det borde stå helt klart att den programproduktion vi har idag är ett anakronistiskt resursslöseri. Svt producerar exempelvis Melodifestivalen vars tittarsiffror brukar ligga i toppen varje år. Men varför ska just Svt producera Melodifestivalen?

Det traditionella argumentet för public service breda utbud har varit att de höga tittarsiffrorna för exempelvis nöjes- och sportevenemang också ska spilla över på kanalernas smalare och fiberrikare samhälls- och kulturprogram. Problemet med det argumentet är att vi redan idag, till och med det fåtal som har bordsantenner och saknar internetuppkoppling, har flera olika kanaler att zappa emellan. Med bara basutbudet kan jag välja bort Babel och istället slå över till How I met your mother som går samtidigt i Tv 6. Och hur många slötittar på Kulturnyheterna för att de följer På spåret?

En besläktad fråga är varför inte Svt oftare vågar ta ut svängarna vad gäller de ”folkbildningsambitioner” som sändningstillståndet talar om. I förrgår var det exempelvis premiär för nya kulturserien Skandal. Under sex onsdagar kommer vår tids stormigaste kulturdebatter att presenteras. Första avsnittet handlade om konstnären Anna Odells fejkade psykos och vi tittare fick möta de inblandade i rabaldret. Intressant men som Hynek Pallas skrev på Tvdags.se dagen efter: ”Är det inte något som saknas?” Jo själva det konstnärliga alstret, Okänd, kvinna 2009-349701, fick stå tillbaka för runtomkringsnacket. Varför inte visa en filmversion av verket?

Svt tassar i gamla spår. Allt mer av vår tv-konsumtion sker on demand och tablåernas betydelse kommer fortsätta minska när vi i allt större utsträckning väljer att titta när och var vi vill. Vissa program, som Melodifestivalen och större idrottsevenemang, kräver förstås samtidighet och gärna höga tittarsiffror. Annars blir det ju liksom ingen ”folkfest”.

Men även om rättigheterna till evenemang i den storleken alltid skulle säljas till kanaler med få abonnenter så vore det väl inte hela världen. Kanske kan det till och med få motsatt effekt. För då samlas vi förstås hemma hos vänner med tillgång till den kanalen. Eller framför storbildsskärmar på krogar och torg. Och då blir det kanske folkfest på riktigt. Utan citationstecken.

Att producera lättsam underhållning och stora idrottshändelser är förstås inte per definition kommersiell tv. Men det är slöseri av resurser som skulle kunna användas till program och journalistik som inte får plats i reklamkanalerna.

Comments Closed

Kommentarer är stängda.