Arkiv

Radions Red Light District


2009 års sommarvärdar i P1

Hösttecken. Sommar i P1 avslutades i söndags. Under mitt vuxna liv har jag varit en hyfsat trogen lyssnare. En säsong av detta radioprogram är förstås bara ett subjektivt urval röster, av oändligt många möjliga, i samtiden. Men just därför tror jag formatet har bäring även i framtiden.

Programmet som 2009 firar femtio år torde vara ett av Sveriges Radios käraste och mest omdebatterade. Kritiken brukar i stora drag kunna sammanfattas med fyra ord: Det var bättre förr. Maria Pia Boëthius är en av de som i år utdelar det traditionsenliga riset. Under rubriken Egotripparnas galleria skräder hon inte orden i sin krönika i tidningen ETC: ”Sommar har förvandlats till en privatiserad galleria, där kändisprodukter och sådana som ser sig själva som varumärken får lov att fritt bjuda ut sig.” Hon jämför programmet med Red Light District i Amsterdam.

Och så: Om bara Tage Danielsson, med sin värme och omsorg om de små, hade levat! 40-talistvänstern brukar ofta göra så när de vill vara folkliga och visa på hur hårt och kyligt Sverige blivit. Då åkallar de snälla Tage. Tage som, under sin tid som underhållningschef på Sveriges Radio, dessutom var den som skapade programmet Sommar. ”Det är tveksamt om ens han tillåtits bli sommarvärd i denna tid”, menar Maria-Pia.

Jag kan också hålla med om att det idag råder brist på den humanism och anarkistiska samhällskritik som Tage Danielsson stod för. Årets laguppställning i Sommar i P1 var väl inget jag heller direkt gick i gång på. Liksom Maria-Pia tycker jag att komikern Morgan Alling var den enda riktigt intressanta.

Men jag tror att Maria-Pias och andras kritik om förytligande ändå är missriktad. Sommarvärdarna i P1 har aldrig varit särskilt systemkritiska. Både nu och för tjugo år sedan, så länge som jag har lyssnat, har standardmallen för programmet varit att en privatperson berättar om sitt liv och spelar några favoritlåtar. Punkt. När jag tittar igenom 1989 och 1999 års listor över sommarvärdar så ser jag inga större förändringar över tid. Det är ett antal kändisar från olika branscher som väl oftast kvalat in för att de, som Maria-Pia kallar det, ”ligger rätt i tiden”. Några kommer kanske med på gamla meriter. Som Tages gamla vapendragare, anarkisten Hasse Alfredsson, vilken faktiskt var sommarvärd såväl -89 och -99 som -09.

En gedigen yrkestitel verkar visserligen inte vara så viktig längre. 2009 kan en sommarvärd presenteras som ”ordkonstnär”, ”coach” eller ”överlevare”. Det breda begreppet ”artist” verkar många just nu föredra. Men det säger nog mer om hur samhället förändrats under dessa år än om programmet Sommar.

De stora berättelserna – religionernas, ideologiernas – är visserligen inte döda men hårt åtgångna av inbördes konkurrens och vår tids hypermediala individcentrerade babbelkultur. Det senare, inte minst de nya sociala medierna, har nog också ökat stressen hos oss mediekonsumenter.

Därför. Även om en säsong av Sommar i P1 som sagt bara är ett subjektivt urval röster i samtiden så tycker jag det är befriande att själv slippa välja, att bara slå på radion och passivt acceptera vem redaktionen just denna dag valt att sätta i studion.

Comments Closed

Kommentarer är stängda.