Arkiv

Vänstern i det blå

Ekonomiska kriser, arabiska revolutioner och skandaler i välfärdssektorn. Hur de än haglar står vänstern likt förbannat och stampar på samma plats. Dödsskjutningarna och gängkriminaliteten här i Malmö har för mig tydliggjort vad jag tror inte är en obetydlig del av vänsterns problem.

På annandagskvällen hämtar jag 15-åringen hos en kompis. Bara ett par hundra meter från vår bostad visserligen men efter att han rånats två gånger i våras känns våra kvarter inte trygga längre. Plötsligt ser jag skuggor som springer i mörkret och snart dyker det upp polisbil efter polisbil och ambulans efter ambulans. Det börjar kännas lite olustigt så jag tar det säkra före det osäkra och hoppar över en låst grind och ställer mig i porten där grabben ska komma ut. Ett par dagar senare inser jag av medias rapporteringar att det antagligen var cafémördaren med sin skräckfilmsmask, samt ett vittne, som sprang förbi mig där i mörkret.

På nyårsafton mördas sen Ardiwan Samir, 15 år, i Rosengård under omständigheter som beskrivs som en avrättning. Fem mord i stan på drygt en månad och många Malmöbor med mig känner sorg och frustration över den verklighet vi lever i. Journalisten Federico Moreno skickar ut ett mail via Facebook och undrar om det inte är ”dags för en demonstration mot all jävla skottlossning i Malmö”. Före detta riksdagsledamoten Luciano Astudillo plockar upp handsken och söker tillstånd för en manifestation ”mot illegala vapen och den organiserade brottsligheten”.

Visst skulle budskapet kunnat vara politiskt vassare i den stad som har landets största barnfattigdom. En hel del vänstersympatisörer tänker dock genast tre steg längre: ”Högersossen Astudillo” utnyttjar situationen för politisk comeback, ”we shall overcome” döljer de verkliga problemen och ”organiserad brottslighet” leder till främlingsfientliga associationer. Dessutom har högerextrema Swedish Defence League uppmanat folk att delta vilket vänsteranhängare sprider till mångdubbelt fler Facebookanvändare än de 28 personer som gjort tummen upp på SDL:s egen sida.

Nog finns det fog för kritiken men det här är ett paradexempel på vänsterns problem med att kommunicera och skapa politik i den verklighet som majoriteten i samhället uppfattar. När man överhuvudtaget försöker. Från Stockholms röststarka kultursidesvänster har exempelvis inte hörts många knyst om problemen i landets tredje största stad. De har väl fullt upp med egna lokala bekymmer, dvs. något träd av släkten ek, en trafikkarusell samt en taskig söderkis som kallas ”Benke”.

Hur som helst. I en vänsterdiskussion på Facebook, som slutade först efter 99 inlägg, länkade jag till min krönika i Skånska Dagbladet om dödsskjutningarna och undrade lite försiktigt hur kritikerna menar att malmöbor som tänder ljus underblåser främlingsfientligheten. ”Du fattar väl vad en klassanalys är?” svarar en man med Marx, Engels och Lenin på sin profilbild.

Jag hade jämfört mordet på Ardiwan med en liknande tragedi i Stockholms innerstad för några år sen. Ett dåd som följdes av massmanifestationer mot våld och fick den i dem engagerade unga politikern Anton Abele att bli vald till årets Stockholmare och hyllas i kungens TV-sända jultal det året. I jämförelse med bevakningen av mordet i Rosengård, där medierna genast började spekulera i offrets eventuella kriminalitet, avslöjas en segregerande människosyn. Rätt eller fel var det alltså just utifrån ett klassperspektiv jag uppmanade folk att delta i manifestationen, även om jag undvek att uttrycka mig med traditionell vänstervokabulär.

Detta är givetvis inte hela förklaringen till att färre i Sverige idag än någonsin tidigare, enligt SCB, uppfattar sig som ideologiskt vänster. Men det är ett allvarligt problem. Och det helt i linje med att många av dem jag anser har de vettigaste politiska åsikterna fortfarande etiketterar sig själva med ett ord de flesta andra uppfattar som synonymt med ”diktaturkramare”.

Publicerad i Flamman den 19/1-2011

Mer om vänsterns och arbetarrörelsens kris: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, Svd1, Svd2, Svd3, Svd4, Svd5, GP1, GP2, GP3Lasse Strömberg, Jinge, GP4, Svt1, Svt2, SR1, SR2, HD1, HD2,

Comments Closed

5 comments to Vänstern i det blå

  • Jag vet inte var ni får alla konstiga uppgifter ifrån. Malmö har lika lite den största barnfattigdomen som den värsta kriminaliteten. Det är inte korrekt. På alla plan är Göteborg fattigare, har fler fattiga och fler fattiga barn, Stenungsund är Sveriges farligaste och brottsligaste kommun, med Göteborg strax efter. Malmö ligger så där 4-5 eller nåt. Små skillnader visserligen. Ingen av städerna har stora problem, men det kan i vissa områden upplevas som stora problem.

    Min son bor i Sveriges särklass fattigaste område, Bergsjön i Göteborg, han är vänster och han är en av dem som tagit initiativet till en tryggare omgivning (Initiativ Trygg Trappa i norra Bergsjön). Enda parti som kontaktade dem var SD och SP (fast det var jag, mitt parti har inte varit intresserat förrän jag på konferens i Malmö berättade om det). SD avvisades direkt.

    Jag är i övrigt helt överens med dig i hur dåligt vänstern hanterar folks rädsla och som du vet är jag den enda vänsteranhängare som dagligen skriver om och hanterar problemet. Vänsterfolk hatar min blogg. De skriver att de aldrig tänker läsa den då jag skriver om skit, det är en kvällstidning osv. De har ingen som helst förståelse för saker som är problem för folk som mina släktingar ute i olika förorter i Göteborg (exempelvis en faster på Blendas gata i Backa, 20-tal skottlossningar år 2011, faster och kusiner på Majstångsgatan i Majorna, bombhot, mordförsök och flera skottlossningar i förra året).

    Men jag har flest läsare av alla vänsterbloggar tillsammans med Jinge. Jag har betydlig fler läsare än Flamman också, så vill du nå ut så kan du får skriva hos mig också. Eller ge mig rätt att återpublicera grejer från din blogg. Desutom har jag såvitt det går att bedöma i huvudsak arbetarläsare från förorter. SD-röstare och liknande. Mejla mig om publicering och så kan du få vet mer om Trygg Trappa i Bergsjön

  • ”Malmö har en särställning bland kommunerna. Under hela tidsperioden 1991 till 2008 ökade barnfattigdomen i Malmö, från 25 till 31 procent, medan den ekonomiska utsattheten under samma period minskade från 20 till 17 procent i Göteborg och från 21 till 14 procent i Stockholm”, skriver Rädda Barnen i sin senaste rapport. Vad gäller kriminaliteten har jag, precis som du, påpekat att det inte stämmer att Malmö har högst. Senast i artikeln publicerad innan denna på bloggen: ”Ett Malmö som bryr sig om mördade barn”. Däremot är den upplevda otryggheten hög. Högsta noterade mätningen någonsin i Sverige skedde 2009 i södra delen av Sofielund där jag bor.

    Jag tror inte vänsterfolk hatar din blogg. Hoppas verkligen inte det. En sajt från den radikala vänstern med mer eller mindre dagliga uppdateringar och som inte hänfaller åt våldsromantik och/eller intellektualism gör den till en viktig opinionbildande kraft och det måste även den mest inkrökta vänsteristen erkänna. Vore kul att publicera mig hos dig. Skickar dig ett mail om detta.

  • Ingen statistik jag hitta i kan bekräfta Rädda Barnens uppgifter. Alltså betraktar jag dem som felaktiga. Rädda barnen har som jag ser det helt fel. Men jag får kolla upp det. Det kan ju även vara så att jag har fel. Det kommer att bli ett inlägg vad det lider.

    Tack för vad skriver om min blogg. Jag har alltså fått såna mejl jag beskriver och också fått sånt sagt till mig på demonstrationer och möten. Men det är alltid från gamla maoister/stalinister eller unga anarkister. Samt en och annan partikamrat (men inte någon i Skåne och Malmö). Men du har nog rätt, de flest hatar nog inte bloggen. Men ibland känner jag mig deppig när det gäller vänstern.

  • Nu vet jag vad felet med Rädda Barnens siffror är. I Malmöområdet bor huvuddelen av överklassen utanför Malmö kommun, i Stockholm bor arbetarklassen utanför Stockholms kommun i väldigt stor utsträckning liksom även delar av överklassen. I Göteborg bor arbetarklassen i kommunen, överklassen också, men bara en del av medelklassen. Siffrorna är inte jämförbara helt enkelt.

    • Det gör ju inte Rädda Barnens siffror fel. Det är ju kommunerna som jämförs. Malmös överklass, måhända liten, bor ju i Malmö annars vore det ju någon annan stads överklass.