Arkiv

I väntan på soluppgången


Midnatt med råge. Snart soluppgång. Krogen är stängd sedan länge och festen förflyttad hem till oss. Bag-in-box. Chips med smak av fetaost.

Stearin från värmeljusen som skvimpas ut på bordet och cigarettaska singlande ned på mattan därunder. Hettan i de politiska diskussionerna ökar vid varje  nytt glas vin som tappas upp. 

Plötsligt. Kamrat Levin går runt i sällskapet och prövar hur skärpta vi egentligen är där bakom alla upprapade gamla argument. Inte särskilt många av oss klarar följande gåta:

En man och hans son har varit i Lund på besök hos släktingar och färdas i bil hem till Malmö. Nästan framme stannar de vid en grillrestaurang för att köpa hamburgare. Men när pappan svänger ut på motorvägen igen är hans tankar någon helt annanstans än i bilen och på motorvägen. En långtradare kör rakt in i  sidan på bilen vilken slungas iväg ett tiotal meter.

Efter att ambulansen svängt in framför sjukhusets akutintag skiljs mannen och sonen. Den förre har klarat sig undan med smärre blesyrer medan den andre genast förs till en operationssal. Operationsläkaren vägrar dock befatta sig med pojken och säger: ”Nej, jag kan inte göra det här. Det är min son !”.

Hur hänger det här ihop? Hur kunde den skadade pojken vara läkarens son?

Tyvärr kunde jag inte skylla på att ha druckit för mycket när kamrat Levin tittade på mig med den där stolta blicken av att ha satt dit mig. Det hela blev ju inte bättre av att min fru spädde lök på laxen och förkunnade att hon minsann direkt klarade gåtan.

Enkla tankeexperiment kan ibland förklara bättre än teoretiska resonemang. Författaren Eva Moberg skrev en gång en essä i Ordfront magasin om Josef, Jesus farsa. Hon menar i den att det är dags att lyfta fram denna undanskymda ”plastpappas” betydelse för att Jesus blev den kärleksfulla man han framstår som i bibeln. I Gamla Testamentet, menar Eva Moberg, verkar allt gå ut på att hålla far – dvs. Gud – nöjd och belåten. Annars kan den gamle patriarken bli vred och hans uppfostringsmetoder är så att säga av den gamla hårda skolan.

Med Josef däremot, säger Eva Moberg, framträder en ny sorts man. För hur skulle Jesus kunna blivit den förlåtande och ödmjuka person han var om inte Josef var en velourfarsa i dess positiva bemärkelse? Eva Moberg tillägger för säkerhets skull att den religiöse kan se det som att Gud valde den exemplariske Josef. Man behöver med andra ord inte hänföra allt till lyckade omständigheter för att Jesus blev en så schysst snubbe. Religionen klarar sig även i dessa psykologiserande nya tider.

Men om vi nu struntar i den andliga biten; Visst är det ett spännande tankeexperiment? Och visst låter det i grunden ganska självklart att vi alla liksom Eva Mobergs Jesus är produkter av vår uppväxt, tidsandan och det omkringliggande samhället?

För vissa tar det dock stopp när man kommer till könsroller och sexualitet. Många i övrigt moderna människor slår här bakut. De söker hellre skillnader än likheter mellan könen. Den verkligt reaktionäre går så långt som att kalla homosexualitet för en onaturlig styggelse. Varje individ inrymmer dock en oändlighet av möjligheter…

Vi föds in i denna brokiga värld som en obearbetad lerklump. Våra föräldrar, dagis och skolgång m.m. sätter sina spår och formar oss. Även vår sexualitet och hur vi förhåller oss till vårt eget och det motsatta könet. Jag tror att i grunden är män och kvinnor födda ganska så lika och att skillnaderna uppstår i en socialiseringsprocess. Åtminstone vill jag i största möjliga mån bortse från ödesbestämda resonemang eftersom det så lätt begränsar individens frihet. Problemet är bara att det i samhället finns hierarkier där Man är bättre än Kvinna och Hetero bättre än Homo. Märkligt nog kan vi efter årtionden av feministisk debatt fortfarande möta homofobers och sexisters trångsynta argumentering. Synd att de inte hade Josef som pappa, biologisk eller ej.

Nästa gång du stöter på sexistiska uttalanden prova då med att bemöta dem med ett tankeexperiment. Byt ut ”Homosexuell” och ”Kvinna” med ”Neger” och du har med stor sannolikhet en rasist framför dig. Gåtan här ovan är heller inte heller så tokig som medicin mot trångsynthet.

Svaret? Jo, läkaren är pojkens mamma.

Comments Closed

Kommentarer är stängda.