Guldgrävare och andra syndabockar

När jag var liten hade jag en kompis som var mästare på att skylla ifrån sig. Inget var någonsin hans fel och han var dessutom en dålig förlorare.



Vi brukade spela bordtennis tillsammans. Den kanske sämsta sporten i världen för dåliga förlorare eftersom det till 90 procent handlar om nerver. I pingis kan matcherna svänga blixtsnabbt liksom humöret även på den goaste fair player. Men eftersom jag nästan alltid förlorade så förblev vi ändå vänner i många år.

Under den pågående finanskrisen har världens borgerliga opinionsbildare levererat bortförklaringar av sällan skådad omfattning. Likt min kompis har de varit snåla med självkritik men desto lättare har man haft att peka ut syndabockar. För de egna kapitalistkramande ideologierna är det förstås inget fel på. Nej, det är enskilda guldgrävare, giriga finanspampar understödda av inkompetenta politiker som skapat finanskrisen. Som om kapitalismen inte i grunden är just ett samhällssystem som uppmuntrar egennyttiga handlingar och fostrar egoister.

Mitt under larmande finanskris gör Mona Sahlin ett märkligt utspel om att socialdemokraterna och miljöpartiet tänker bilda regering utan vänsterpartiet om de vinner valet. Bortförklaringarna om att att v inte har en trovärdig ekonomisk politik skorrar falskt eftersom inget avgörande förändrats sedan v trofast stödde s-regeringars budgetar under en herrans massa år. Men nu är Vänsterpartiet plötsligt inte "trovärdiga".

För borgerligheten är det främsta honnörsordet numera t r o v ä r d i g h e t. Ett mantra man rabblat duktigt på ledarsidorna de senaste åren, ofta för att slippa använda sig av egna argument. Gnuggar man lite på fernisssan så är trovärdig just samma åsikter som det borgerliga politiska etablissemangets. Ideologisk trovärdighet är att aldrig någonsin tvivla på marknadsliberalismen. Ekonomisk trovärdighet betyder avregleringar, privatiseringar, skattesänkningar och nedskärningar av offentlig sektor.

I den svenska riksdagen står Vänsterpartiet som bekant längst från en sådan definition av trovärdighet och även om Sahlin kanske inte direkt önskar mer av samma beska högermedicin så vill hon uppenbarligen distansera sig från de inom fack och den egna partivänstern som önskar kraftiga återställare. Att Sahlins utspel kommer just under finanskrisen, då kanske fler än på mycket länge börjat ifrågasätta kapitalismen, gör det nästan komiskt. Om det inte vore för att försämringarna i de sociala försäkringssystemen gör att krisen kommer slå ännu hårdare mot de som har det sämst ställt.

Jag minns att jag i alla fall en gång vann en pingismatch mot min kompis. Efter ett svettigt avgörande set som slutade med minsta möjliga skillnad, dvs. två poäng. En riktig bedrift eftersom han, måste erkännas, var duktigare än mig och besatt en ruskig forehand loop. Liksom många dåliga förlorare fuskade han dessutom så fort han fick chansen. Nå. Rasande över förlusten kastade nu min kompis sitt pingisracket in i väggen med sådan kraft att den klövs itu.

Konstruktionsfel, sa förstås kompisen och gick dagen därpå till sportbutiken och försökte förgäves reklamera sitt racket.

Men tänk om världens marknadsliberaler kunde säga samma sak: Kapitalismen har ett konstruktionsfel. Det hade inte varit en bortförklaring. Nej, först då skulle de framstå som trovärdiga i min finanskrisande värld.