Arkiv

Hångeljournalistik och bortsprungna fakta

Igår började moderaternas partistämma i Gävle. Stämman har föregåtts av kändisskvaller. Eller i alla fall det närmaste en gråtrist partistämma kan komma kändisskvaller. I tisdags festade nämligen TV 4:s politiske reporter Anders Pihlblad med statsminister Fredrik Reinfeldts närmaste medarbetare, statssekreterare Ulrica Schenström, på en Stockholmskrog. Inte bara det. På fotona från en av Aftonbladets paparazzis syns de tu pussas och kramas.

Landets opinionsbildare vässade förstås genast sina pennor. Hualigen! Den politiske reportern ska ju vara o b j e k t i v när han nu  bevakar partistämman och då kan han ju inte hålla på och pussa Reinfeldts ”högra hand”. Det här pussandet och kramandet skadar mediernas f ö r t r o e n d e.

Tillåt mig le. För har inte påven en rolig hatt? Är kejsaren inte naken? Är inte mediernas förtroende redan så skadad att ett sår mer eller mindre knappast spelar någon roll?

Att medlemmar i den svenska journalistkåren ibland umgås privat med politiker och stundom kanske också dricker vin och fyllehånglar med varandra kan knappast komma som en chock för någon. Vi mediekonsumenter fattar väl också att mediernas berättelser även annars är nog så subjektiva. Liksom att vi inte förvånas över rena faktafel i flödet av nyhetsrapporter.

För många har erfarenhet av att ha varit med om en händelse som sedan skildrats av medier. Stora prylar av riksintresse eller små lokala vardagliga händelser spelar ingen roll – gemensamt för de flesta av våra personliga erfarenheter av nyhetsrapporter är att de helt enkelt inte stämmer. Medieberättelsen bjuder allt som oftast på grava luckor, slutsatser dragna åt fanders eller rena rama faktafel.

En av våra familjemedlemmar blev i höstas ”rikskändis”. Vår katt. Under hemresan från vår sommarstuga i Umeå hade jag checkat in Katitzi som bagage på flyget. När vi bytte till plan på Arlanda så lyckades kattrackarn rymma. Ute på flygbanan! Men en månad senare hittades han livs levande vid flygledartornet och återvände till hemmet i Malmö storstilat med limousineservice.

Som ni förstår blev det här en solskenshistoria som snabbt började valsa runt på landets redaktioner. Men inte många siffror blir rätt. Aftonbladet skriver om tre veckor på rymmen istället för en månad. Eskilstuna-Kuriren lägger till ett år på kattens ålder samt därtill en massa tårar! För ”det hade varit så mycket tårar därnere” hos familjen i Malmö. Katitzi har dock rymt förr så våra ungar var nog härdade. De fällde inga tårar i alla fall.

TT döper katten till Kattitz och Kvällsposten min fru till Thulin istället för Thelin. Kulturbloggen.com presenterar en helt ny flyktväg för ”den underbara kissen som tog sig från Skåne till Arlanda”. DN publicerar ett foto på en gråspräcklig Katitzi. Sist jag kollade var dock Katitzis päls svart.

Men i medieljuset är väl alla katter grå. För journalisterna väljer allt som oftast att gå minsta motståndets väg.  Det beror givetvis inte på den enskilda journalistens usla moral utan på produktionsvillkoren som i de flesta fall premierar minsta motståndets väg. Ska medierna stärka sitt förtroende så måste grunden, villkoren för produktionen, ritas om. Till att börja med måste annonsberoendet minska och i den processen kan ökat presstöd och public service icke-kommersiella ställning diskuteras.

Felaktigheterna i solskenshistorien om ”kattresan” är förstås bagateller. Liksom Ulrica Schenströms och Anders Pihlblads kroghångel. Men det är trivialiteter som skulle kunna vara exempel i en fördjupad diskussion om medieindustrins mer grundläggande problem. För visst är väl den mediekritiska, ofta självkritiska, debatten mestadels ytlig? Jag menar. När ”fina” tidningen Journalistens chefredaktör Maja Aase, i ”fina” P1:s Ekot, debatterade med statsvetare Stig-Björn Ljunggren igår morse. Den senare hävdar att journalisterna hånglar för lite och den förra menar att Stig-Björn bara är avundsjuk på Anders som får pussa Reinfeldts unga snygga medarbetare!

Ja, man tar sig för pannan. Stig-Björns snabba replik var dock det bästa jag hört i denna hångeldebatt: ”Nej, jag är istället avundsjuk på Ulrika som får pussa Anders”.

Comments Closed

Kommentarer är stängda.