Arkiv

Vem är svenskast?

När en svensk medborgare tidigare i år utlämnades till Grekland så utspelades dramat i ljuset  mediernas strålkastare. I tre år hade vi fått följa storyn om en ung svensk misstänkt för att ha knivskurit en annan man på ön Kos. I tre år har också en annan svensk medborgare suttit fängslad i Eritrea. Detta utan att vara misstänkt för något annat än att ha utövat sitt yrke och sina mänskliga rättigheter. Fängslad utan rättegång och utan mer än undantagsvis uppmärksamhet från de svenska medierna.

Men igår manifesterades Pressfrihetens dag över hela världen. Journalistförbundet, Reportrar utan gränser, Publicistklubben, Sveriges Tidskrifter, Tidningsutgivarna och Stödföreningen Free Dawit Isaak tände facklor på Sergels Torg under en dygnslång vaka. De kräver att Eritreas regering omedelbart friger journalisten och den svenske medborgaren Dawit Isaak och hans kollegor.  Han har nu suttit fängslad 1 319 dagar.

Dawit Isaak firade i höstas sin 40 årsdag i fängelse. 1987 kom han till lilla Lerum utanför Göteborg från Etiopien. Fem år senare blev han svensk medborgare. När Eritrea i maj 1993 fick sin självständighet återvände han dit, gifte sig och fick barn. Han arbetade för den oberoende tidningen Setit som han också blev delägare i. Setit var den första och största av de fria tidningar som startades efter självständigheten. Med kriget mellan Eritrea och Etiopien 1998 blev situationen för journalister i landet värre och år 2000 tog han med sig familjen till Sverige. 2001 återvände han till Eritrea men läget för den fria pressen hade förvärrats ytterligare.

Tidningen Setits kritiska hållning mot regeringen ledde till att Dawit Isaak och flera andra journalister greps. I november 2001 fick Sveriges dåvarande honorärkonsul i huvudstaden Asmara, Lis Truelsen, en skymt av Dawit genom ett galler och hann byta några ord med honom. I april 2002 togs han, enligt den amerikanska pressorganisationen Committee to Protect Journalists (CPJ), in på sjukhus för vård av tortyrskador. Förra sommaren försäkrade dock Eritreas ambassadör i Stockholm att Dawit mådde bra. Men hittills har varken hans familj, svenska myndigheter eller internationella människorättsorganisationer fått träffa honom.

Eritrea hävdar att Dawit är eritreansk medborgare och att hans fall är en intern angelägenhet. De erkänner med andra ord inte hans svenska medborgarskap. Den svenska regeringens handlande har hitintills varit tunn. I en debatt i riksdagen ifjol svarade utrikesminister Laila Freivalds på en fråga om regeringens arbete för frigivning. Hon svarade att Sveriges ambassadör Folke Löfgren besökt Eritrea under våren och då tagit upp fallet. Något han av någon anledning inte hade gjort när han åkte till landet året innan.

I övrigt hänvisade hon till EU. Europarlamentet har krävt frigivning av Dawit Isaak men det finns starkare åtgärder att vidta. Åtgärder som kanske skulle ge betydligt bättre resultat än de hittills tafatta försöken från svensk sida. Nu har en ny ambassadör, Bengt Sparre, utsetts vilken förhoppningsvis kommer att engagera sig i fallet. Laila Freivalds borde också själv åka ner till Eritrea och på plats kräva Dawit Isaaks frigivning. Vidare skulle Sverige kunna kräva strypta utvecklingsbistånd från EU till Eritrea så länge de inte värnar de mänskliga rättigheter som samarbetsavtalen stadgar.

Expressen är den av de fyra rikstidningarna som i relativa termer skrivit mest. Men igår uppmärksammade i alla fall de tre andra Pressfrihetens dag och aktionen på Sergels torg. Men det tog sju månader innan första notisen om Dawit Isaak publicerades i svensk press. Vid en jämförelse med den stora uppmärksamheten kring utlämningen av en faktiskt brottsanklagad Kalle Jonsson till ett annat EU-land så finns det anledning att sätta stora frågetecken. Förhoppningsvis har medierna nu sent omsider vaknat. För det kommer i så fall innebära en ökad press på den svenska regeringen att anstränga sig för en oskyldig medborgares liv och hälsa.

Comments Closed

Kommentarer är stängda.