Arkiv

Frihetliga Vänsterpartiet?

"Politiska partier är inga självändamål. " Så börjar Vägval Vänster sin stridsskrift Program för en frihetlig vänster. Föreningen som i debatten om Vänsterpartiet och kommunismen allt mer börjat framstå som den samlande utmanande kraften för de som vill förnya partiet. Nu har de till och med börjat antyda ett nytt parti, en utbrytning. Men vad är det för "frihetlig socialism" VVV talar om? Och skulle inte ett nytt vänsterparti just bli ett självändamål?

Häromveckan skrev jag om min uppväxt i ett hem med traditionella arbetarrörelse-, läs socialdemokratiska, värderingar och mitt förhållande till kommunismen. I vuxen ålder anslöt jag mig däremot till den frihetliga socialismens idétradition. De senaste sex åren har jag främst varit aktiv i den oberoende frihetligt socialistiska mediegruppen Yelah, mest känd för sin nättidning Yelah.net som har runt femtio tusen läsare.

Den frihetliga socialismen är i första hand en utomparlamentarisk politisk tradition. Det har i och för sig gjorts försök att organisera sig partipolitiskt också tidigare och än idag finns i Älvdalen partiet Frihetliga kommunalfolket. Men historiskt sett har frihetliga socialister organiserat sig i främst den syndikalistiska fackföreningsrörelsen, i anarkistiska och rådssocialistiska grupper och under senare decennier också i vad som kallas autonoma rörelser. Nödvändigtvis är dessa inte antiparlamentariska grupper men vanligtvis i alla fall utomparlamentariska.

I dag ser situationen annorlunda ut. I Sverige är den största organisationen, syndikalistiska SAC (Sveriges Arbetares Centralorganisation) förvisso numerärt i samma storlek som flera av riksdagspartierna men som fackförening är den med sina åtta tusen medlemmar mycket liten. Renodlade anarkistgrupper är numera en verklig sällsynthet. Å andra sidan har de frihetliga idéerna fått en spridning långt utanför de traditionella grupperna. Inom så väl Vänsterpartiet som Miljöpartiet finns medlemmar som gärna använder sig av begreppet frihetlig och som inte heller sällan saknar kopplingar till just syndikalismen och anarkismen. Men framförallt har de frihetliga idéerna slagit rot i stora delar av gräsrotsrörelserna världen över – rödsvarta inslag hittas idag så väl bland gerillaindianer i mexikanska Chiapas som hos plogbillsaktivister i Sverige. Journalisten och författaren Naomi Klein återkommer också ofta till anarkisternas betydelse för hur den antikapitalistiska globaliseringsrörelse som vuxit fram under senare år kommit att gestalta sig. En rörelse som, i alla fall på idéplanet, snarare sammankopplas med platta strukturer och direkta aktioner än hierarkier och lobbyverksamhet.

Vägval Vänster är dock något mer än ett billigt försök att rida på den frihetliga vågen. Det är ett seriöst försök att förnya ett parti som har ett tungt historiskt bagage med svassande för diktaturer och leninistiskt kadertänkande. Politiska partier är alltså enligt VVV "inte något självändamål". Rörelsen ska verka för "demokratins fördjupning och vidgning till ekonomi och produktion" och "den viktigaste produktionsformen under socialismen bygger på de arbetande människornas gemensamma ägande och självförvaltning".

Gott så. Men talet om att bygga socialismen "underifrån" är på flera håll motsägelsefullt och det dubbelt upp. Dels för att man på flera ställen talar om att stärka parlamentarismen och att partiet ska använda sin riksdagsmakt maximalt (fast givetvis inte "bli en del av det politiska etablissemanget") vilket går stick i stäv med gängse frihetlig socialistisk kritik av parlamentarismen. Direkt demokrati är följaktligen heller inte ett begrepp som ingår i VVV:s frihetliga socialism. Men också för att socialismen inte här riktigt framstår som en genomgripande samhällsförändring. Plötsligt börjar programmet tala sig varm för privat ägande och de små egenföretagarna även om det görs "inom ramen för lagar som möjliggör företagsdemokrati."

Visst. Det ekologiska tänkandet och en feminism som inte ser patriarkatet som en liten biprodukt till kapitalismen känns som tydliga kliv bort från gammelmarxistiska föreställningar. Men att frihetlig socialism "byggs främst genom personalägande, kollektiva fonder och kooperation" är att både vilja ha kvar kakan och äta den – både att vara systemkritiska men att inte sträcka sig längre än vad som är möjligt inom systemets, kapitalismens, ramar. Vägval Vänster är kanske trovärdiga och nyttiga som frihetlig motkraft inom Vänsterpartiet men deras socialistiska visioner är minst sagt otydliga.

Comments Closed

Kommentarer är stängda.