Alla inlägg av Stefan Bergmark

Tjugo år av attacker mot journalistiken

Foto: Wikipedia

Idag är det tjugo år sedan 11 september-attentaten i USA. Jag skriver om de negativa konsekvenser för oberoende medier som följt i terrordådens fotspår.

2001 var katastrofernas år i plural. I alla fall för mig med hela tre omskakande händelser under detta märkesår – en privat, en nationell och så den globala.

Den privata sker under mellandagarna. En otäck brandolycka i vår sommarstuga i Umeå skärgård då vi tvingades fly ut på isen i bara strumplästen med vår äldsta dotter, då en bebis, insvept i en filt. Stugan brann ner till grunden men ingen skadades i alla fall. Den nationella katastrofen tar sin början i Malmö och Göteborg under våren och sommaren samma år – kravallerna i samband med EU:s toppmöten. Våldet, massgripandena och den efterföljande repressionen och rättsrötan slog en hel generation unga svenska aktivister i spillror.

Den globala katastrofen, terrorattackerna i USA den 11 september 2001, har idag sin tjugoårsdag. En katastrof på många olika plan förstås men i denna mediekolumn håller vi oss till journalistiken och attentatens efterverkningar för den är bedrövliga. Något tidningen Journalisten tydliggjorde i onsdags.

Journalisten hade gått igenom Committee to Protect Journalists arkiv över frihetsberövade journalister. Under slutet av 1990-talet minskade antalet fängslade journalister i världen stadigt. Knappt ett år före terrorattackerna i USA satt färre journalister fängslade globalt än någonsin under de 30 år tidningen undersökte. Sedan 2001 går siffrorna i rakt motsatt riktning med en toppnotering 2020 då den senaste mätningen gjordes.

Med ”kriget mot terrorismen”, de ursinniga bombmattorna över Afghanistan och Irak, följde ett nytt världsläge med ökade hot mot såväl den enskildes rättssäkerhet som pressfriheten. ”Det räcker med att se hur Assange, Manning och Snowden hanteras av USA för att inse att det är en annan tid. Och andra länder apar efter” sa Erik Halkjaer, ordförande i svenska Reportrar utan gränser, till Journalisten.

Ny terroristlagstiftning har försvårat de fria mediernas arbete i såväl demokratier som auktoritärt styrda länder och rena diktaturer. Lägg till hoten mot journalister från islamistiska och högersinnade extremiströrelser, vilka delvis förstås också växt fram på grund av attentatens verkningar och de politiska reaktioner som följde, och en mörk bild framträder…

Under tjugo år har vi runt om i världen sett återkommande attacker mot den oberoende journalistiken och att inget tyder på en motsatt utveckling inom den närmaste tiden.

Nyhetsmedier utan journalistik

I den svenska högerextrema miljön är de duktiga på att snickra sajter. Men de behöver nog ibland slipa en del på sina konspirationsteoretiska färdigheter. För de så kallade alternativmedierna är ofta lätta att genomskåda.

För runt femton år sedan associerades ”alternativmedia” och ”oberoende medier” ofta med sund kritik och seriösa journalistiska ambitioner. Idag är som bekant många av de största medierna som svänger sig med dessa begrepp högerextrema propagandasajter.

Jag var i många år aktiv i olika tidskriftsprojekt och så kallade alternativmedier. Den som bäst lyckades med att sätta avtryck i samtiden var Yelah. Kring millennieskiftet var nättidningen förmodligen landets största oberoende massmedium och bland annat så drog vi igång den svenska avdelningen av internationella Independent Media Center. Men opinionsmaterialet borträknat så var våra journalistiska uttryck inte särskilt ”alternativa”. Vi utgick visserligen från att objektiv journalistik inte existerar i någon egentlig mening, men inom våra subjektiva ämnesval månade vi om korrekt nyhetsrapportering.

Med många av dagens stora alternativmedier förhåller det sig tvärtom. Till utseendet liknar de visserligen ofta etablerade nyhetsmedier men deras ”journalistik”, oavsett vinjett, är så mycket mer subjektiv än endast i ämnesvalet – det som talar för deras politiska agenda lyfts fram, det omvända förtigs och inte sällan handlar det om rena fejknyheter. Journalistik inom citationstecken för detta handlar egentligen om ren propaganda.

För fem år sedan skapade sexuella trakasserier av unga kvinnor under nyårsnatten i Köln stora rubriker. Det där var förstås ett ämne som så kallade alternativmedier gärna ville importera och då för att klä rapporteringarna i främlingsfientlig dräkt. Det lyckades till viss mån. Svenska Nyheter Idag lyckades till och med att bli citerade i Washington Post som vilken tidningskollega som helst. Men sitt neutrala namn till trots är Nyheter Idag ännu ett av dessa högersinnade ”alternativmedier”, om än kanske mer verserad än många andra.

I Washington Post citerades Nyheter Idags anklagelser om att Dagens Nyheter skulle mörkat övergrepp under en festival i Kungsträdgården föregående år och detta på grund av att det skulle handlat om ensamkommande flyktingkillar. Nyheter Idag kokade dock en synnerligen tunn soppa. Först hävdade de att DN:s ledarskribent Hanne Kjöller, som fick tipset om trakasserierna, tappade intresset så fort hon fick veta att de misstänkta var ensamkommande. Sedan publicerade de ett sms Kjöller skulle skickat till en av den anonyma källan uppgivet polisvittne. Ett sms Kjöller skickat fyra dagar efter att hon påstås helt tappat intresset för uppgifterna!

I den svenska högerextrema miljön är de duktiga på att snickra sajter. Men de behöver nog ibland slipa en del på sina konspirationsteoretiska färdigheter för att, som det heter på svengelska, få sin skit korrekt.

Samma vinter spreds ett klipp från den ökände amerikanska islamofoben Pamela Gellers sajt på nätet. Ett klipp som blev viralt bland annat just via ”alternativmedier”. Den korta videon hade rubriken ”Muslims beat and kick Swedes on the street in broad daylight” och sattes i samband med den senaste tidens flyktingströmmar. Men klippet var elva år gammalt och att en av de två unga förövarna därmed spolierade en lovande fotbollskarriär uppmärksammades redan då i Sverige. Däremot fanns inga kända fakta om eventuella religiösa tillhörigheter. Men sådana petitesser bekymrar inte många av dagens ”medborgarjournalister”.

Yelahs storhetstid inföll efter Göteborgskravallerna då tidningen uppmärksammades för att – som publicisten och medieexperten Martin Jönsson uttryckte det i branschtidskriften Media i Fokus nr 2-2001 – vår nyhetsrapportering var ”befriande fri från obekräftade rykten” och att ”anmärkningsvärt lite behövt korrigeras i efterhand”. Yelah blev också lite av en plantskola.

Ni som ärligt tror att dagens ”alternativmedier” någonsin kommer att fostra en enda anständig journalist kan räcka upp en hand!

Guide till ”skokonstdebatten”

Till vänster: Skorna vid Donau av Can Togay och skulptören Gyula Pauer. Till höger: Way To Go av konstnären Åsa Maria Bengtsson. (Bildkälla: Wikipedia)

En krönika i Opulens, kritisk mot ett offentligt konstverk, har startat en debatt som spridit sig till flera medier. Inlägg finns att hitta på kultursidorna i Aftonbladet, Sydsvenskan, Göteborgs-Posten, Dagens Nyheter samt ETC och såväl reportage som diskussion går att avlyssna på olika program från Sveriges Radio. Jag guidar och länkar till de olika inläggen.

Det handlar om det offentliga konstverket Way to go av Åsa Maria Bengtsson som finns på en bro i Malmö och som hyllar lokala nöjeskändisar. Debatten började med en krönika av vår konstkritiker Ida Thunström som provocerats av likheterna mellan konstverket i Malmö och det ungerska Skorna vid Doanu, ett minnesmärke över offer för massmord. Thunström kräver att verket i Malmö tas bort, flyttas eller görs om. En kritik som Ulrika Stahre snabbt gav eldunderstöd på Aftonbladets kultursida.

Sedan skulle det dröja innan debatten rullade vidare. Konstnären, och vår medarbetare, Channa Bankier samt andra kulturprofiler hörde av sig till Sydsvenskan men fick inte svar på sina mail. Malmö Stad lovade vid två tillfällen att inkomma med replik till Opulens men det dröjde. Utan att lägga mig i själva sakfrågan tyckte jag efter tio dagar att det var en märklig tystnad, att stadens dominerande tidning och de ansvariga för ett skattebetalt offentligt konstverk i en demokrati givetvis har vissa skyldigheter här.

Det visade sig dock att Sydsvenskan samma dag som min text publicerades hos oss hade en artikel i sin papperstidning av konstvetaren Linda Fagerström. En text som också hade funnits i nätupplagan dagen innan. Några dagar senare inkom också ett svar till oss från Malmös kulturdirektör Pernilla Conde Hellman.

Därefter har debatten nu spridit sig till också Dagens NyhetersGöteborgs-Postens och ETC:s kultursidor samt både avhandlats i ett reportage i Godmorgon världen i Sveriges radio och diskuterats i P1 Kultur. Sydsvenskan har publicerat ytterligare tre inlägg, av Channa BankierThomas Millroth och Linda Fagerström, som alltså också inledde debatten hos dom. Och Ulrika Stahre har återkommit i Aftonbladet med en replik på Dan Jönssons i Dagens Nyheter.

I Opulens har vi till dags dato, denna text inte inräknad, haft sex inlägg i ämnet och förmodligen är inte det sista ordet sagt i debatten.

Malmö mörkar konstskandalen

Till vänster: ”Skorna vid Donau” i Budapest. Till höger: ”Way To Go” i Malmö.

I höst står Malmö värd för en stor konferens om Förintelsen. I en stad som har rykte om sig att inte göra tillräckligt för att stävja antisemitismen. Att kommunen och stadens dominerande tidning nu verkar vilja tiga ihjäl en debatt med anknytning till ämnet är ingen bra inledning. Fortsätt läsa Malmö mörkar konstskandalen

Jag längtar efter en digital papperstidning, värd namnet

Bild: Gerd Altmann

UTVECKLING. ”Ifjol var första gången som de digitala prenumeranterna i Sverige blev fler än de som bara prenumererar på dagstidningen via papper. Vore det inte fantastiskt om vi nu helt skrotade papperstidningen och på så sätt påskyndade den tekniska utvecklingen?” Opulens chefredaktör Stefan Bergmark har en nostalgisk framtidsdröm. Fortsätt läsa Jag längtar efter en digital papperstidning, värd namnet

Avveckla presstödet men med förnuft

Foto: Krzysztof Pluta

”Får Sverigedemokraterna inflytande över mediepolitiken kommer de inte ligga på latsidan för att styra över resurser till medier som passar deras nationalistiska agenda.”Opulens chefredaktör Stefan Bergmark medger att det är bråttom att reformera det föråldrade presstödssystemet men är tveksam till det utkast branschorganisationen Tidningsutgivarna presenterade i söndags. Fortsätt läsa Avveckla presstödet men med förnuft