Ett Malmö som bryr sig om mördade barn

Carl Fredrik Reuterswärds berömda revolver. Här vid Malmö central

På annandagskvällen hämtar jag femtonåringen som är hos en kompis. Bara ett par hundra meter från vår bostad visserligen men efter att han rånats två gånger i våras känns våra kvarter inte trygga längre. Plötsligt ser jag skuggor som springer i mörkret och snart dyker det upp polisbil efter polisbil och ambulans efter ambulans. Det börjar kännas lite olustigt så jag tar det säkra före det osäkra och hoppar över den låsta grinden och ställer mig i porten där grabben ska komma ut.

När jag läser Skånskan ett par dagar senare inser jag att det antagligen var cafémördaren med Halloweenmasken samt ett vittne som sprang förbi mig i mörkret. Veckan innan hade en annan skjutits ihjäl ett par hundra meter åt andra hållet från vår bostad och på nyårsaftonen mördas också en femtonåring i Rosengård. Medan jag skriver denna text rapporterar medierna om ytterligare en skjutning med dödlig utgång i Malmö idag.

Malmö har nu ryktet som Sveriges gangsterstad. Men det är en mediebild som skaver på flera sätt.

Brottsförebyggande rådets nationella trygghetsundersökning för ett år sedan nyanserar lite. Obehagskänslor över att vistas utomhus efter mörkrets inbrott delas av 16 procent av landets invånare. I Göteborg är procentsiffran 18, i Stockholm 20 och i Malmö hela 30. Men när det gäller anmälda brott är siffrorna de omvända. 11,4 procent av svenskarna uppger att de utsatts för någon eller några av brottstyperna misshandel, hot, sexualbrott, personrån, bedrägeri eller trakasseri. Siffrorna för Göteborg och Stockholm är 15 respektive 16,5 men ”endast” 13,5 procent för Malmö.

Trots detta brottas Malmö förstås med stora problem. Gängkriminaliteten i vissa stadsdelar får inte bortförklaras och journalister måste givetvis rapportera om den. Men journalistisk skapas inte i ett ideologiskt vakuum. I den bevakningen avslöjas också en segregerande människosyn.

Bloggande Lundastudenten Mikael Vesterlund Pettersson beskriver detta bra i fallet med det 15-åriga offret: ”Istället för att beskriva det fruktansvärda i att ett barn blivit mördat börjar journalisterna spekulera i eventuella motiv och eventuella kopplingar till organiserad brottslighet…” Han jämför med mordet på en 16-åring på Kungsholmen i Stockholm 2007. Ett dåd som följdes av massmanifestationer mot våld och fick den i dem engagerade unga politikern Anton Abele att bli vald till årets Stockholmare och hyllas i kungens TV-sända jultal det året. Den gången var många långt ifrån likgiltiga och medierna gissade inte kring motiv. Det ”går inte förstå på annat sätt än att journalisterna ser barnen i Rosengård som presumtiva kriminella, medan medelklassbarnen i Stockholms innerstad inte är det”, skriver Vesterlund Pettersson.

Före detta riksdagsledamoten och numera samhällsentrepenören Luciano Astudillo har tillsammans med vänner tagit initiativ till en manifestation nu på fredag. Som han skriver är det ”viktigt att inte fara iväg i spekulationer”, men samtidigt måste vi visa att det finns ett annat Malmö. Ett Malmö som bryr sig om att barn mördas.

Läs mer: Röda Malmö, Svensson, GP1, GP2, HD, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7Svd1, Svd2, Svd3Svt1, Svt2,

Comments Closed

14 reaktioner på ”Ett Malmö som bryr sig om mördade barn”

  1. Mycket syns inte I statistiken, många brott o personrån begås i Malmö av de 15åringar du säger är barn, han 15 åringen som blev mördad har en lista på allvarliga brott som tex narkotika, misshandel,olaga hot mm mm. Men de ser du inte i statistiken för de hamnar hos msocialtjänsten,,,, gängen använder de yngre till dessa brott…
    AB lyfte faktiskt på locket till hans brottsbana idag.

  2. Jag tycker det är märkligare att 15 åringens föräldrar nu ska gå ut och demonstrera mot våldet i Malmö i samband med hans begravning. Varför gjorde man inte det innan? Deras son har orsakat många människor olycka och våld. Han var bland annat dömd för misshandel,narkotikabrott, våld mot tjänsteman etc. Var var dessa föräldrar då han skadade andra människor? Hycklare!

    1. Håller fullt med. Ett jävla hyckleri.
      Märkligt att vi inte törs lyfta debatten om vilka de kriminella i Malmö och flera andra skånska städer är,varifrån de härstammar osv.
      Familjen kunde var ju förbannade att polisen gick ut och talade om att deras som var brottsbelastad. Det är väl hög tid att dessa ungdomars föräldrar tar sitt ansvar innan de t händer något.

  3. Det är väl inte fel att berätta sanningen. Eller skall vi göra som vi i Malmö har gjort i många år, blunda o låtsas som om allting e bra?

  4. Många höjer nu rösten för lagändringar som förmodas lindra situationen.

    Varför inte efterleva de lagar och regler som redan finns innan man skriker efter nya och hårdare. Vem skall se till att dessa efterlevs när man inte klarar dagens situation?

    Agendan är oklar. Vem kräver och varför?

  5. Är det konstigt att extrempartier på högerkanten snart har 10% av väljarnas stöd med en sådan invandringspolitik vi för i detta land? Malmö och Landskrona är levande bevis på denna inte fungerar.
    Ett stort hyckleri är vad det är ! Ingen, nej ingen vågar tala ur skägget och säga som det är, att problemet ligger i att vi urskillningslöst tar in in hundratusentals ”flyktingar” varje år däribland massor av kriminella, analfabeter och outbildade ”flyktingar”. Sveriges svulstiga invandringspolitik är det stora problemet men ingen av våra ”gamla” etablerade partier vågar ta i frågan ens med tång trots att det kostar skattebetalarna miljarder varje år.!.

    Föräldrarna till den mördade 15 åringen hänvisar till vår regeringen att ta uti med våldsproblemet, det är ju tragikomiskt. Vilken inställning de har! Istället för att själva ta itu med sonens våldstendenser, misshandel, knarkhandel och hotande som tydligen enligt föräldrarna pågått i flera år, skyller man på regeringen och ska demonstrera mot våldet !.
    Ansvaret ligger ju helt på föräldrarna inte på den svenska regeringen.. De yttersta och helt förkastliga konsekvenserna av 15-åringens handlande har vi nu sett och är i grund och botten egentligen inte alls så konstiga och det behövs inga experter för att utreda varför.
    Danskarna hade en bra idé, utvisa hela familjen efter ett par varningar, så kan de (familjen) klaga till sina ursprungsregeringar och får vi se vad de gör.
    Vi tar ju mot dom för att de haft det svårt i sina hemländer och vi måste som mottagarland i rättvisans namn ställa vissa grundläggande krav på skötsamhet. Om dessa inte följs så…. enkelbiljett ut igen. Våra fängelser är redan överfulla av dom.
    Nog med hyckleriet nu ! Trött på alla TV program som visar tårdrypande historier på flyktingar som inte får stanna. Skriv i pressen vad vi alla redan vet, ursprung på förövarna så alla får rätt perspektiv på problemen.

  6. För det första så kan ni inte säga att han har begått brott eftersom han inte är dömd för några brott. För det andra: oavsett vilka brott så ”förtjänar” inget barn att bli avrättat!

    Och, för det tredje, visste era föräldrar allt ni gjorde när ni var 15? Det gjorde sannerligen inte mina. Föräldrar vet inte allt, och även om de vet att deras barn har hamnat snett så kan man inte klandra föräldrarna, det är skitsvårt att ta kontroll över en tonåring! TÄnk på alla föräldrar som försökt få sina barn ur missbruk etc, ni får det att låta som att en 15- åring är en guldfisk som man kan kontrollera hur som helst.

  7. Jag håller med dig och tycker ditt inlägg är både viktigt och bra! Jag ser att många kommenterat om pojkens egen brottslighet och den är förstås inte acceptabel, men att jämföra misshandel och narkotikabrott tycker jag är lite väl magstarkt. Angående din statistik så läste jag nyligen om en undersökning (tyvärr sparade jag inte länken och minns inte var jag fann den, men den går säkert att googla fram) om just områden med ”dåligt rykte” och det visade sig att tvärt om vad man kan tro (som även jag trodde) så var den högsta kriminaliteten och brott som begicks inte sammankopplade med de förorter som har sämst rykte (och som i princip varje stad i Sverige har), utan statistiken visar att det är innerstan i de flesta städer som har högst brottslighet, inte Rinkeby/Gottsunda och vad de nu heter i de olika städerna. Minns tyvärr inte om Malmö togs upp och i så fall hur statistiken ser ut i deras ”problemområde”. men jag tycker det är värt att komma ihåg. Däremot visade undersökningen att NÄR brott skedde i dessa problemområden, så skrev man gärna om dem i media och poängterade gärna att de skett i just det område som har dåligt rykte, till skillnad från när brottet skedde någon annanstans.

    Malmö, liksom många andra städer har många problem att handskas med, inte minst när det gäller ungdomar och dessa förorter med sämre rykte. Men det räcker inte med att bara skylla på det. Jag tror problematiken är så mycket större än så och att vi måste lyfta på problematiken från grunden och inte bara skrapa på ytan.

  8. Jan: Sanningen om en människas liv är ofta mer komplex än ett brottsregister, inte sant? Sanningen om ett liv är omfattande och svårdefinierad och åsikterna om vad som utgör den är antagligen lika många och skiljer sig säkert lika mycket åt som det antal personer man väljer att fråga om den, tror du inte?

    Därför, tycker jag, är det bättre att hålla sig till vad som är relevant. Relevant i detta fall är att ett femtonårigt barn mördats. Ja Rune, ett barn, det kan knappast anses utgöra underlag för diskussion.

    För att inse detta måste man kanske ha ett visst mått av eftertänksamhet och empati, något som av samhällsklimatet och dess digitala återspeglingar att döma, tyvärr verkar vara en bristvara.

    F.ö en bra och viktig text.

  9. Pingback: | Stefan Bergmark

Kommentarer är stängda.