Arkiv

Påskkortens tid är förbi

Påskkort från tidigt 1900-tal

Det är väl inte så många som skickar påskkort längre. Inte gamla hederliga vykort i alla fall. Hälsningstraditionerna vid våra högtider har till viss del digitaliserats vilket är både billigare och smidigare. Men jag tror inte det bara handlar om att folk istället skickar sms och mejl.

En community som Facebook har också tagit över en viktig social funktion. Definitionen av den egna vänkretsen.

Jorå. Julkort skickas fortfarande. Men sedan rekordåret 1995 med drygt 67 miljoner vykortshälsningar har siffrorna dalat till kring fyrtio miljoner de senaste jularna. Jag är så pass gammal att jag var vuxen, om än en kort tid, innan internet slog igenom. Påskkort har jag visserligen aldrig skickat men traditionen med att kring advent upprätta en adresslista höll jag på med i några år.

Det pysslet påminner en del om Facebook även om jämförelsen är begränsad. Det finns givetvis många fler dimensioner i nätverkandet på Facebook än vad ett enkelt vykort kan åstadkomma. Men det finns en gemensam nämnare i att det i bägge fallen handlar om just det där inringandet av en krets nära och kära samt ytligare bekanta.

Precis som den digitala vänlistan så kan man antingen själv lägga till en adress och skicka ett julkort eller så får man ett kort och förväntas då att återgälda. Oftast sker det väl också, men med ett års fördröjning istället för ett hastigt musklick. De flesta är nog här mer återhållsamma än den genomsnittliga facebookanvändaren som i nio fall av tio förmodligen har betydligt fler facebookvänner än bekanta de skulle bemöda sig att skicka ett kort till. Det är lite bestyr med jul- eller påskkort, särskilt om man gör dem själv, och dessutom kostar ju portot.

På gott och ont upplever jag det nästan som att Facebook förändrar min biografi. Plötsligt märker jag att korrespondensen med en klasskamrat, som jag när det begav sig knappt lade märke till, är betydligt större än med den som då var min bästis. Det hade aldrig hänt på julkortens tid. Då hade barndomsbästisen, även om åren gått och jag inte längre ens visste var han jobbar eller med vilka han delar hushåll, fått ett julkort. Punkt slut.

Eller så blir jag facebookvän med kusinens fru men inte kusinen då han inte är medlem. Vilket kan resultera i att det mesta jag får veta om kusinens liv går via hustruns statusuppdateringar. Trots allt kan det bli en närmare relation än vad som skulle komma av ett God jul eller en Glad påsk åt ”rätt” adressat någon gång om året.

Facebook är världens snabbast växande nätgemenskap och i Sverige den absolut största. Av landets 9,2 miljoner medborgare är nu 2,2 medlemmar. Knappt en fjärdedel alltså. Så även om det just för mig procentuellt är en majoritet av mina nära och kära finns det förstås en del som fortfarande inte har en sida på Facebook.  

Nu inför påsk skulle jag i och för sig kunnat skicka dom ett kort. Men i en tid när jag får veta hur barnen till vänners vänner målar sina ägg så känns det som ett rätt opersonligt sätt att hålla kontakt.
 

Comments Closed

Kommentarer är stängda.