"Många av nätterna har han suttit på en sten…"

Ondskan är inte banal. Hitler var spirituellt och hade älskvärda sidor har folk som stod honom nära berättat.

När jag idag läser Aftonbladets kultursidor upprepar jag det som en tyst tvångstanke eller kanske en besvärjelse av något slag: Ondskan är inte banal. Ondskan är inte banal.

I den offentliga debatten finns en rad oskrivna regler och hur du förhåller dig till dem kan vara direkt avgörande för vilka arenor du kan uppträda på. Förespråkar du kärnfamilj och heterosexualitet som påbud från ovan bjuds du knappast in i finrum som tidningarnas kultursidor. Kallar du feminism och homosexualitet för sjukdomar kvalificerar du dig överhvudtaget inte för tryckta medier utan förpassas till internets träskmarker.

Mohamed Omar har under en längre tid hållit sig kvar i finrummet trots all skit han släpat in där under senaste tiden. I Aftonbladet Kultur kallar han inte bara feminism och homosexualitet för sjukdomar utan kryddar sin fundamentalistiska smörja med att beteckna självmordsbombares dödande av oskyldiga som Collatoral damage, ”det är sådant man får ta” som han själv översätter det. På Expressens kultursidor har han tidigare skrivit att Egypten behöver en ny Khomeini, för övrigt en sttor förebild för Mohamed Omar.

Om Mohamed Omar nu förvisas till träskmarkerna eller ej kvittar mig lika. Tror inte han själv heller bryr sig. Måste jag välja bland politiska texter så föredrar jag att läsa Jimmie Åkessons inskränkta dumheter än Mohamed Omars rena galenskaper. Fast det är klart. Åkesson blir ju aldrig inbjuden till något finrum.

Men på mitt nattduksbord ligger Omars diktsamling Tregångare och jag blir lite sorgsen när jag läser rader som: ”Många av nätterna / har han suttit på en sten / mitt ute i vattnet / tagit av sig kostymen / upptäckt sin mänskliga hud / undrat och undrat / över ett minne / som liknar vattnet.”

För det är ju vackert, allmänmänskligt men inte det minsta banalt.