Varför måste man betala TV-licensen?

Häromdagen granskade jag mitt eget TV-tittande genom att blicka bakåt i tablåerna. Det ledde till ett oväntat reslutat och till en direkt följdfråga: Varför ska man egentligen betala svensk TV-avgift om man ändå bara vill se engelska program?

Liksom en förmodligen inte oansenlig del av svenska folket lider undertecknad av dåligt samvete över att jag frivilligt tillåter så mycken eterburen skit bli en del av vardagen. Ok, ni unga aktiva är säkert hur mediasmarta som helst och ser bara planerade program i enlighet med er genomtänkta livsstil och slötittar mycket sällan på något därutöver och dessutom skulle ni aldrig, aldrig flippra planlöst mellan kanalerna. Men jag är nog inte den enda småbarnsförälder som ofta sjunker ned framför dumburken så snart barnen somnat och man får, som det heter, ”lite tid för sig själv”. Inte sällan på vardagar kl. 21.07.

Nå. Om jag skulle skära ned på TV-konsumtionen: Vad skulle jag kunna undvara? Utgångspunkterna för min TV-konsumtion denna höst har i huvudsak varit de traditionella, dvs SVT 1 och SVT 2. Efter klockan 21 dårå. De andra kanalerna sänder sällan något som tilltalar mig. Rent generellt kan man säga att sport intresserar mig föga om det inte är VM i fotboll och nyhetsprogrammen borde jag lätt kunna slopa då två dagstidningar, tidskrifter, P1 och dagligt surfande på nätet räcker mer än väl. En annan allmän iakttagelse är att det här flipprandet aldrig någonsin för med sig en kvalitativ höjning av konsumtionen. Det blir nästan alltid typ TV 3:s Top Model och när nu den personliga favoriten Jazzmine Berger i förra veckan röstades ut så kan det lika gärna få vara.

Hoppsan. Nu håller jag visst på att glida ifrån utgångspunkterna. Alltså. SVT:s utbud: På måndagar har SVT denna höst haft ett mycket sevärt program: Familjen.  Visst är Anna Mannheimer alltid rolig och hennes filmfrågesport Popcorn är förvisso underhållande men ska man skära ned så duger det inte att börja veckan med att undanta två program på samma dag. Den engelska maffiafamiljen Cutlers komplexa karaktärer är däremot inte förhandlingsbara. Det är engelsk humanism och galghumor med bokstavligen blodigt allvar.

Tisdagar kan man lika gärna läsa en bok eller spela alfapet eller nåt. Babel, Format och Uppdrag Granskning sänder alla för tidigt. Kommissionen satte jag stor förhoppning till när TV-säsongen drog igång i augusti men det är ingen som helst nerv i den thrillerserien och då handlar det ändå om global terrorism i Sverige. Karaktärerna, Loa Falkmans statsminister undantagen, är dessutom lika platta som i en amerikansk college-film.

På onsdagar regerer Richard Gervais. Honom känner vi igen som den elaka kontorschefen i The Office. Nu är han tillbaka i den lika dråpliga serien Extras. Han och Ashley Jensen spelar hunsade filmstatister.  "Att se Extras var ungefär lika plågsamt som när jag såg en oväntad sexscen på TV tillsammans med föräldrarna", var The Times träffande beskrivning av serien när den sändes första gången i hemlandet. Det är John Cleese på 2000-talet. Det är engelska pinsamheter med känd  humanistisk underton.

Torsdagar brukade innebära Stockholm Live. Men hade jag lite mer karaktär skulle jag alltid låta TV:n vila i väntan på Filmkrönikan – det sekulariserade mediasveriges helgmålsringning. För hur kul är det att ännu en säsong höra Shan Atkins skämta om sin kurdiska kroppsbehåring?

Fredagar och lördagar ska man egentligen inte se på TV. Kalla mig gammalmodig men om man inte är ensam så är socialt umgänge framför dumburken oerhört slappt. En del TV-tittande har det tyvärr blivit även dessa kvällar i höst. Men det har i första hand varit fråga om långfilmer. Så lågt som att börja följa en serie och på grund av denna försöka hitta på ursäkter att utebli från bjudningar tänker jag i alla fall inte sjunka.

Så har vi då söndagar. Hallå programplanerare på SVERIGES television! Har ni hört talas om vårt lands anrika tradition av söndagsmatinéer? Det är ju på vilodagen man SKA se på film. Gärna sentimentala engelska kostymfilmer ty under söndagens bakfylla rimmar alltid hjärta på smärta. Men, nej då. SVT har av outgrundlig anledning bestämt sig för att vi på söndagskvällarna ska samlas kring familjeunderhållning av det mest oskyldigt lallande slaget. Tidigare kallades det Söndagsöppet. Nu heter det visst TV-huset.

Summa summarum. Varför måste man egentligen betala TV-licensen när man bara skulle behöva en parabol riktad mot England?