Arkiv

När gammalt och nytt ska samsas

Ny fotbollsstadium, Citytunneln, Hylliearenan, köp- och upplevelsecentret vid Värnhem och omfattande renoveringar i vart och vartannat gathörn. Det byggs som aldrig förr i Malmö.

Ifjol kom Mitt hjärtas Malmö, arkiv- och privatfilmer om svunna tider. Som en röd tråd genom de tre volymerna löper protester mot omvälvande byggen. Kritiken förefaller mig så här efteråt ofta befogad men alternativet att låta bli kanske inte alltid heller är det bästa.

Under ett års tid jobbade jag på 90-talet halvtid med att dokumentera ett kommunalt pionjärprojekt i Ockelbo, en av Sveriges minsta kommuner beläget några mil nordväst om Gävle. Sju konstnärer utsedda av Statens konstråd hade till uppgift att föreslå konstnärliga förstärkningar av stadens offentliga miljö.

Ockelbos centrumplats är bara ett litet torg bestående av några kvadratmeter torgyta och en betydligt större asfalterad parkeringsplats. Runt platsen står några oproportionerligt stora hus från sextiotalet. Deras fasader hade en ogenomtänkt blandning av pastellfärger och mexitegel samt diverse neonskyltar av vilka vissa inte fungerade och andra hängde på sniskan. Längs den sida av kommunhuset som vetter mot torget löpte ett fult rött plåttak för gångtrafikanter att promenera under och mittemot, på andra sidan torget, stod en repig och nedklottrad busskur av tråkigaste modell.

Konstnärsgruppen började förstås genast att diskutera vad som kunde göras åt det bedrövliga torget. De skissade på grundliga förändringar av fasaderna och diskussioner med lokalpolitikerna om att få bort parkeringen inleddes. Men efter några månader hejdade de sig. Att dölja fula omoderna uttryck med något som mera följer trenderna är kortsiktigt menade de nu. En central parkering är dessutom nödvändigt i en glesbygd där bilkulturen är stark.

Det lilla befintliga torget skulle istället förses med gatsten i cirkelformation och små skulpturer, en fontän och planteringar. Ett intimt perspektiv som motvikt till de oproportionerliga husen runtom. Busskuren byttes mot en ny i timrad färskbilad furu som fått svartna av tjära och med små sniderier i hörnen. Och så röjdes det förstås i skyltkaoset.

Marknadskrafterna gillar som bekant omvälvande byggen. Om vi Malmöbor däremot skulle få bestämma finge väl stadsplanerarna tvärtom bara vara verksamma efter bränder och andra tvingande omständigheter. Och de skulle få hålla sig till samma gamla ritningar med våra konservativa definitioner om vad som är estetiskt i vår gemensamma offentliga miljö.

Det är kanske inte så dumt att oftare blanda in utomstående expertis som tredje part, som statens konstråd i Ockelbo, för att med pigga ögon betrakta och begrunda hur gammalt och nytt faktiskt kan samsas i stadsbilden.

Comments Closed

Kommentarer är stängda.