Etikettarkiv: våld

Säkerhetspolitiken osynliggör våldet mot kvinnor

Skärmavbild 2014-02-07 kl. 15.07.06

Under hashtaggen #intemittfel twittrar nu kvinnor, och män, om sina erfarenheter av mäns våld. Personliga upplevelser men också hur dessa övergrepp påverkar oss alla. Men den monumentala, globala omfattningen till trots så förblir problemet långt ned på alla staters prioriteringslistor.

Alltsedan den elfte september 2001 har ”säkerhet” legat högst upp på världssamfundets politiska dagordning. Nationellt har ”säkerhetsfrågorna” varit så heta att de till och med lett till maktskifte. Som när den spanska höggerregeringen föll efter invasionen av Irak och terrordåden på Madrids pendeltåg; för det är förstås inte säkerhet i betydelse skydd från mansvåldet vi talar om.

Men det finns anledning till att vara kritisk mot problemformuleringen. För vilka faror är det som tillåts dränera statsbudgetar och anges som skäl för krigsockupationer? Vems säkerhet är det egentligen som står i fokus? Lika många kvinnor dör varje år i USA till följd av mäns våld mot kvinnor som antalet döda i attackerna mot World Trade Center. Det könsrelaterade våldet är enligt Amnesty International det enskilt största hotet mot människors säkerhet. Trots det är problemet nästan helt osynliggjort inom säkerhetspolitiken.

Statsvetaren Maud Eduards har påpekat att krig, terrorism och män är intimt sammankopplade. Aldrig skiljer sig könsrollerna så markant från varandra som under krig och internationell krishantering. Mannen är den aktive, den krigförande, medan kvinnan förväntas vara den passiva som ska försvaras. Det är en stor majoritet män som utför terrordåd och som beslutar om olika krigsprojekt. Trots det ska kvinnorna vara tacksamma och som försvarsobjekt underordna sig i än högre grad än i fredstid. Våldet från de ”egna” männen ökar men kvinnorna blir alltså också strategiska objekt för fiendens män. Män kränker andra mäns manlighet genom att våldföra sig på ”deras” kvinnor.

Om kvinnor och män vore jämställda så skulle män inte kunna kränka andra män genom att skada fiendens kvinnor. Visst. Könssrelaterat våld utförs, i undantagsfall, också av kvinnor men det gör det knappast till ett allmänmänskligt beteende. Frågan är om vi inte mer kan förklara det som att dessa kvinnliga förövare klätt sig i männens uniform. På samma sätt som auktoritära kvinnliga chefer i näringslivet tvingas anpassa sig till en patriarkal miljö för att överleva. En vd utan kostym är ju liksom ingen riktigt vd.

Jämställdhet är alltså en viktig faktor för kvinnors säkerhet och det kräver ett annat säkerhetsbegrepp. För det nationella ansvaret för kvinnors säkerhet brister på många håll i världen. Våldet mot kvinnor ses fortfarande i hög utsträckning som ett problem att lösa i den privata sfären, inom hemmets fyra väggar. I den internationella säkerhetsdebatten är frågan knappt ens skönjbar trots FN:s deklarationer och resolutionen 1325 om krigs påverkan på kvinnor och barn. En resolution som tillkom så sent som år 2000.

Världssamfundet måste ingripa när en stat inte uppfyller sitt åtagande att stävja könsrelaterat våld. På samma sätt som när en etnisk grupp utsätts för övergrepp. Våldet mot kvinnor måste ses som en säkerhetspolitisk fråga.

Våld inte alltid intressant

Liv

Vår mellanunge i händelse där media rapporterade om beväpnade demonstranter

De flesta har förmodligen upplevt att våra nyhetsmedier ibland spetsar sina skildringar av olika händelser. Detta är förstås ofta orsakat av flera mekanismer, alltifrån kommersiella intressen till något så allmänmänskligt som att journalister är människor och människor har en förkärlek till att krydda sina berättelser då det gör dem själva intressanta. Ofta är det harmlösa överdrifter men ibland har de konsekvenser för vår demokrati.

Politiskt våld. Två ord som i kombination triggar vilken redaktör som helst. Visst finns tillfällen då det krävs feta rubriker men långtifrån alltid. Jag har själv deltagit i demonstrationer där jag inte sett minsta tecken på oroligheter men där medierna efteråt rapporterat att jag deltagit i ett mer eller mindre regelrätt krig. Men korrekt nyhetsförmedling har  betydelse för demokratin, för att vi medborgare ska kunna bilda oss en uppfattning om samhället, och därför är nyanserade skildringar av politiska aktörer viktiga. Även när de är våldsamma. Kanske särskilt när de är våldsamma.

Om exempelvis en manifestation innehåller våldsinslag, polis vs demonstranter eller demonstranter emellan, så är det inte alltid motiverat för en dagstidning att lyfta upp just den biten i rubrik och ingress eller till och med på förstasida. Det handlar bland annat om hur allvarligt våldet är.

När, och nu tar jag för en gångs skull upp ett par exempel jag finner publicistiskt korrekta, nazister attackerade en fredlig demonstration i Kärrtorp för en månad sedan så var det befogat att slå på den stora trumman. För flera personer skadades, 28 omhändertogs och tre häktades varav en för dråpförsök. Men motsatt nyhetsläge uppstod vid en stödmanifestation i Malmö i torsdags som hölls efter att en SSU:are blivit attackerad av två andra, förmodade, högerextremister. Inför demonstrationen hade Sverigedemokratisk ungdom skickat ett pressmeddelande att de tänkte delta. Något som förstås andra inte var särskilt glada för och det blev också bråk demonstranter emellan. Det var dock inget allvarligare och Skånska Dagbladet lät föredömligt incidenten, som den också kallades i texten, inte ta plats vare sig på förstasidan, i rubrik eller ens ingress.

Det finns också skäl att fundera på hur mycket som ska rapporteras. Om en folkvald företrädare för ett etablerat parti agerar våldsamt kan utförlig information vara mer befogad än om det är en aktivist från en politiskt maktlös organisation. I det förra fallet är det intressant för oss väljare och det missgynnar förmodligen partiet medan den senare grupperingen kanske använder våld för att få synas i media och nyhetsjournalistiken ska ju i möjlig mån inte agera megafon åt politiska intressen. Eller för den delen åt statsmakten. Ty svenska medier har dessvärre en benägenhet att återge polisens version av politiskt motiverade våldsamheter som faktum vilket i många fall är en sanning med kraftig modifikation.

Publicerad i Skånska Dagbladet

Oron för brott minskar i Malmö

I samma stund som jag börjar skriva denna text om Brottsförebyggande rådets nya kartläggning så svarar en kollegorna på frilanskontoret i sin mobil. Hon bor i stadsdelen Kirseberg och nu vill hennes syster i Stockholm höra att det inte är hon som fallit offer för mordet där i torsdags.

Fortsätt läsa Oron för brott minskar i Malmö

Dunkelt om mörk hudfärg

För snart en månad sedan misshandlades 61-åriga Carl-Erik svårt utanför en mataffär i den göteborgska förorten Kortedala. Han har ännu inte lämnat sjukhuset. De misstänkta gärningsmännen har i medierna beskrivits som mycket unga och upprinnelsen till våldet tros vara att Carl-Erik tillrättavisade tonåringarna då de retade hans hund som var bunden utanför mataffären.

Fortsätt läsa Dunkelt om mörk hudfärg