Etikettarkiv: Facebook

Oförändrat medieintresse men minskad betydelse för journalistiken

Foto: Rawpixel.com

Vid millenieskiftet läste tre fjärdedelar av landets invånare dagligen en morgontidning. Idag är det färre än hälften. Det finns anledning att oroas men mer för journalistikens utveckling än själva formen den paketeras i.

Morgontidningen har inte samma betydelse i våra liv som tidigare. Mycket av den information som vi förr letade i tidningen hittar vi ju idag på annat håll. Vill vi veta utbudet av lediga bostäder, vilken mat som serveras på äldreboendet eller nöjesutbudet i vilken stad som helst så finns det bättre källor än morgontidningen, på papper eller ej. Ett annat exempel är insändarsidorna vilka idag inte alls har samma betydelse för den ideella opinionsbildningen.

Nordiskt informationscenter för medie- och kommunikationsforskning, Nordicom, vid Göteborgs Universitet har funnits sedan sjuttiotalet och släpper årligen sin Mediebarometer. 1999 läste 82 procent av befolkningen en dagstidning varje dag och 75 procent en morgontidning. 2017 är siffrorna 56 respektive 44 procent. Detta kan jämföras med den dagliga användningen av exempelvis TV, sociala medier och radio vilka ligger på 81, 65 samt 62 procent.

Till skillnad från TV och radio ökar de sociala medierna och inte helt förvånande är det de yngre som i störst utsträckning börjat använda de senare. Den totala användningstiden av medier har över tid inte förändrats nämnvärt under de arton åren. 1999 konsumerade den genomsnittlige invånaren medier sex timmar om dagen och ifjol låg den siffran på fem timmar och 59 minuter. Medieintresset är med andra ord oförändrat men givetvis har det betydelse för journalistiken om tiden ägnas åt Instagram och Spotify eller Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet.

I grunden handlar det om att dagstidningen inte spelar riktigt samma roll som förr men att kvalitetsjournalistik fortfarande kostar pengar. Att unga idag följer med i nyhetsflödet via Facebook istället för att prenumerera på en morgontidning betyder förstås minskade intäkter till journalistikens producenter. Inte minst på annonssidan.

Efter diskussionerna om fake news, som följde i spåren av att Donald Trump lyckades vinna presidentvalet i USA, så har Facebook ändrat sina algoritmer. Detta så att nyheter i allmänhet fått minskad synlighet i flödet. Detta för att få användarna att vilja vara kvar på plattformen. Många traditionella medier har dock gjort sig beroende av Facebook för att få räckvidd och trafik.

Som så ofta kokar det alltså ner till pengar. Journalistikens producenter förser de sociala medierna med innehåll. Rimligt är då att de senares vinster på något sätt och i viss utsträckning också går till att finansiera journalistiken.

Dåligt för demokratin om barn utesluts från debatten

Barnens internetnärvaro uppmärksammas sällan positivt av oss föräldrar som själva är uppväxta under den analoga stenåldern. Är det inte pedofilers grooming eller jämnårigas nätmobbing så oroar vi oss för att spelen tränger undan böcker och annat fiberrikt. Ska vi nu också behöva vaka över ungarnas deltagande i debatten på nätet?

Fortsätt läsa Dåligt för demokratin om barn utesluts från debatten

Skilda världar

Vi lever i samma land men i så skilda världar. Häromdagen blev det tydligt för mig hur segregerat Sverige blivit. Jag tänker inte nu på klass- eller kulturella skillnader utan på det avgrundsdjup som finns mellan oss som välkomnar invandring och mångkultur och de som bygger hela sin samhällssyn på att detta är ett grundläggande samhällsproblem.

För dryga veckan sedan startade jag en medieblogg. Min första artikel handlade om hur debattklimatet förändrats genom framväxten av de sociala medierna. Att det idag ofta inte finns något filter, ingen insändarredaktör eller programledare exempelvis, och att näthatet påverkar även etablerade kretsar. Ja, ibland t.o.m samverkar de senare med extremhögern.

VSB, Vilket Skulle Bevisas, som min gamla gymnasielektor till fysiklärare brukade skriva på svarta tavlan.

Jag exemplifierade mitt resonemang med hur en Twitterdiskussion, mellan en journalist och en nationalekonom, om invandringens kostnader ballat ur och en liten mobb med såväl etablerade opinionsbildare som högerextremister började häckla den förra. Flera tolkade detta som att jag tog ställning för journalisten i bråket så snart började även mitt Twitterflöde osa svavel. Svarade några men många avfärdade jag som så kallade internettroll.

Visst kan det vara lätt att vifta bort anonyma konton som stollar när de har alias av typen ”Svinbrottaren” och ”Gaphals” och huvudsakliga argumentationen går ut på att kalla en för pajas och ollon. Men i ett privat mailande med en Facebookvän som uppskattar nationalekonomens arbete så kommer vi in på guilt by association. Min Facebookvän menade att nationalekonomens högerextrema följare kan ses som lika suspekt som att jag associeras med journalisten. Tanken svindlade lite. Om nu min Facebookvän, en vettig och inte på något vis extrem människa vad jag har märkt, har denna bild så kanske det inte bara är svinbrottare och gaphalsar som delar den.

Så jag kollar in de som i Twitterdebaclet kanske nöjt sig med ett ”gilla” eller en så kallad retweet istället för att formulera spydigheter. Hos flera av dem fick jag faktiskt scrolla ett bra tag innan jag hittade något som helst stöd till extremhögerns hjärtefrågor. Särskilt nyfiken blir jag på en Stockholmskvinna vilken säger sig jobba som AD och som antagligen avfärdat mig själv som stolle eftersom hon blockat mig och jag därför tvingas använda ett annat Twitterkonto för att se hennes. Först efter en hel del poesi, historiska foton, och åsikter om semlor hittar jag ställningstaganden som tiggeriförbud och minskad invandring.

Jag menar inte att man ska acceptera skit i sina Twitter- och Facebookflöden. Inte heller förespråkar jag det motsatta. Långt innan SD kom in i riksdagen förespråkade jag att man ska ta debatten med dem och jag har också försvarat presstöd till högerextrema tidningar. Min poäng är bara en iakttagelse av enklaste slag: Att avgrunden mellan oss växer om vi fortsätter att leva i skilda världar.

Kulturministerns kommunistskräck

Lena

Lena Adelsohn Liljeroth

På söndag sätter skådespelaren Sven Wollter upp en cabaret i Norrköping till förmån för hemlösa. När moderaten Sven-Åke Molund tidigare i veckan hyllade Wollters initiativ på Facebook replikerade partikamraten tillika kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth: ”Sven Åke, du har varit med så länge att du säkert vet att kommunisterna (ja, Wollter kallar sig stolt för kommunist) aldrig haft någon medkänsla med samhällets olycksbarn”.

Fortsätt läsa Kulturministerns kommunistskräck

Sociala medier en facklig angelägenhet

Skärmavbild 2013-04-11 kl. 15.20.18

Det verkar vara många som delar känslan av att det nya medielandskapet svämmar över. Twitter, Facebook, Instagram etc är ju inte bara andra distributionskanaler för samma nyheter som i de traditionella medierna. Det är också forum för kommunikation och vi förväntas interagera. Frågan är om vi, som biologiska varelser, orkar med den hastighet som den tekniska utvecklingen lockar oss att hålla?

Fortsätt läsa Sociala medier en facklig angelägenhet

Publicistik är inte censur

 SD ska nu skicka ett nr till medlemmarna i en prenumerationskampanj

Min förra mediekolumn skrevs med anledning av Sverigedemokraternas nya rekordsiffror i flera opinionsundersökningar. Den handlade om journalisters svårigheter att förhålla sig till det tvehövdade partiet med sin både vardagsgråa framtoning och ”avgrundsextremistiska mörker”. Man får väl säga att mitt påstående om att SD inte är ”normalt på någon skala” fick ett visst understöd av den granskning som Expressen inledde tre dagar senare.

Fortsätt läsa Publicistik är inte censur