Jag längtar efter en digital papperstidning, värd namnet

Bild: Gerd Altmann

UTVECKLING. ”Ifjol var första gången som de digitala prenumeranterna i Sverige blev fler än de som bara prenumererar på dagstidningen via papper. Vore det inte fantastiskt om vi nu helt skrotade papperstidningen och på så sätt påskyndade den tekniska utvecklingen?” Opulens chefredaktör Stefan Bergmark har en nostalgisk framtidsdröm.

Hemma hos oss får vi numera morgontidningen, Sydsvenskan, i pappersformat endast fredag till och med söndag. Övriga av veckans dagar läser jag den digitalt vilket innebär ständiga flashbacks och ibland till och med att jag för ett ögonblick blir förvirrad.

Igår morse toppades exempelvis fredagsnumrets förstasida med rubriken ”Tre sprängningar i tät följd”. Oj tänkte jag, som ändå bor i Malmö och därmed med svenska mått mätt är van vid bombdåd. Men seriesprängningar två nätter i rad! Sekunden senare insåg att det var samma händelser jag redan läst om, fast digitalt då, föregående morgon och därefter tagit del av i riksmedia under hela dagen. Även B-delens förstasida toppades igår av en flashback, om premiären för en designfestival jag läst om tidigare i veckan.

Jag brukar säga att jag i grunden är en 1900-talsmänniska. Blev vuxen innan Berlinmuren föll och i barndomshemmet hade vi, eftersom pappa också var journalist, fyra tidningar i brevlådan på frukostbordet och inte sällan också bägge kvällstidningarna till middagen. Jag älskar således förstås papperstidningen, men inte heller en ung spoling behöver vara särskilt estetiskt sinnad för att se att den fortfarande layoutmässigt är överlägsen de digitala formaten.

Lika lätt är det att se papperstidningens alla nackdelar. Förutom ovan nämnda senfärdighet är den kostnadskrävande att producera och distribuera och inte särskilt miljövänlig. Servrarna som tillhandahåller de digitala tidningarna gör förstås också klimatavtryck. Men de står ju ändå där och blinkar och surrar, eller vad moderna servrar anno 2021 nu gör, oavsett hur många eller få papperstidningar vi trycker. För nästan all journalistik som idag ges ut på papper digitaliseras också.

Det är ju en papperstidning, fast digital då och inte e-tidningen utan en med de redan existerande interaktiva finesser den förra saknar, jag här fantiserar om.

Ifjol var första gången som de digitala prenumeranterna i Sverige blev fler än de som bara prenumererar på dagstidningen via papper. Kanske talar jag nu i egen sak, Opulens är ju trots allt en nättidning, men vore det inte fantastiskt om vi nu helt skrotade papperstidningen och på så sätt påskyndade den tekniska utvecklingen? Utan att vara det minsta insatt i vilka utmaningar det innebär för ingenjörskonsten är jag ändå övertygad om att det inte är raketforskning att göra den digitala tidningen visuellt lika attraktiv som papperstidningen. Säg till exempel en liten projektor i fickformat, varför inte integrerad i mobilen, som kan projicera upp en tidningssida i tabloidformat med plats för spalter och bilder i olika storlekar och en kreativ och varierad redigering på varje sida man bläddrar fram. Eller något annat, vad vet jag. Omöjligt lär det inte vara i alla fall.

Ja, ni hör. Det är ju en papperstidning, fast digital då och inte e-tidningen utan en med de redan existerande interaktiva finesser den förra saknar, jag här fantiserar om. Förmodligen en typisk dröm för en 1900-talsmänniska som lever i fel århundrade.

Facebook comments:

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *