Arkiv

Julserie: Råttan

Författaren Melker Garay utkom ifjol med Råttan och andra onda berättelser. En samling småkusliga tankeväckande kortnoveller med gemensam frågeställning: Vad är ondska? Jag återpublicerar fem av novellerna under helgerna. Tidigare delar i serien länkas här under. Här kommer den femte och sista berättelsen …

Skärmavbild 2013-12-25 kl. 12.35.03 

Råttan

En dag när råttan vaknade upptäckte han att han hade förvandlats till människa. Han satte sig upp och såg länge på sin nya kropp. Det måste vara en dröm, tänkte han. Men det var ingen dröm. Nej, någon dröm var det verkligen inte. 

Så ställde han sig upp och bestämde sig för att gå ut i staden. Och efter att ha levt en dag bland människorna kunde han konstatera att han var mycket intelligentare än de. Han tyckte rent av att människorna var tröga. Råttorna däremot, var allt annat än tröga; de var vakna och kvicktänkta. Han tänkte på dem. Förmodligen trodde de att han var död nu. Men död var han ju inte.

När skymningen kom gick han in i en park och satte sig på en bänk. Efter en stund fick han syn på några bruna råttor som stod och tittade nyfiket på honom. Först visste han inte riktigt vad han skulle göra, men så kom han att tänka på att han hade en brödbit i fickan. Försiktigt plockade han upp den och lade den på marken. Och det dröjde inte länge förrän råttorna kom fram och nosade på den. Men istället för att äta upp brödbiten fortsatte de att titta på honom. Då lutade han sig framåt och öppnade sin högra hand, för han ville så gärna att någon av råttorna skulle sätta sig på den. Och snart satt där också en råtta. Han lyfte handen långsamt och luktade på råttan. I det ögonblicket förstod han att råttorna som stod och tittade på honom var hans vänner. Och han såg att de älskade honom.

Han smekte varsamt råttan och satte sedan ner den på marken. Därefter reste han sig upp och lämnade parken. För han var inte längre en råtta. Han var människa nu. Men vad ska jag göra bland människorna? frågade han sig. De ville ju inget annat än att ta död på mitt eget råttfolk.

Plötsligt, utan att veta varför, började han tänka på Kristus. Var det inte så han hette? Och han slogs av en tanke. Tänk om det var han själv som var Kristus. En råttkristus? Han stannade till och såg upp mot himlen och förundrades över hur mörk den hade blivit. Men snart började han åter fundera över om han var råttornas Kristus. Då lyste helt oväntat ett starkt ljus över himlen. Han bländades och blundade. Hur länge han blundade kunde han längre fram inte komma ihåg, men när han slog upp ögonen var han åter en råtta. Och runt omkring honom trängdes tusentals råttor. För han hade återuppstått. Ja, han hade återuppstått från människorna.

Nu visste han att han var den riktige Kristus. Inte en som man spikar upp på ett kors, som man hade gjort med människornas falske Kristus. Nä, sa han för sig själv, en riktig Kristus korsfäster man inte. En riktig Kristus korsfäster. Ja, han skulle korsfästa alla människor som försökte utrota hans folk. Råttorna skrek av förtjusning när de hörde det. För de hade förstått att han var den utvalde. Och nog var han den utvalde alltid. För det hade Råttguden viskat i hans öra då han bländades av det starka ljuset. Ett ljus som hade brutit fram ur den svartaste natthimmel som någonsin rått över jorden.

Melker Garay är född i Chile år 1966 och kom till Sverige 1970. Han har en akademisk bakgrund och har bedrivit omfattande universitetsstudier inom humaniora och samhällsvetenskap.
Hans böcker kretsar kring existentiella och filosofiska frågor. Författarens debutroman ”Kyrkvaktmästarens hemliga
 anteckningar” har blivit översatta till andra språk och ett par av hans andra böcker har blivit inlästa av Torsten Wahlund. 
Melker Garay blev år 2009 invald i Sveriges Författarförbund och 2012 i Svenska PEN. Mer info: www.garay.se

Tidigare delar i julserien: Glasskärvan, Fågeln, Mamman, Korset

Taggar: , , ,

Comments Closed

Kommentarer är stängda.