Antiziganistisk publicistik

Esmeralda

Esmeralda och Quasimodo i Ringaren från Notre Dame

”Det är superhypotetiskt.” Så svarade Lena Mellin, tillförordnad ansvarig utgivare på Aftonbladet, i morse på Ekots fråga om tidningen ”skulle kunna skriva att en judisk familj stulit ett blont barn?”

Det är fortfarande oklart om den blonda flicka som grekisk polis omhändertog i förra veckan verkligen stulits eller inte av de anklagade romerna. Hur som helst har den här historien via TT fått stor spridning i svenska medier. Så varför anser landets publicister det relevant att barnets hårfärg och att familjen, som påstår sig ha adopterat flickan, är romer? Och varför publicerar man namn och bilder?

De pressetiska reglerna talar om att man ska överväga publicitet som ”kan kränka privatlivets helgd” samt avstå från sådan publicering om det inte finns ”ett uppenbart allmänintresse”. Reglerna understryker också att man måste beakta att i lagens mening är alltid individer betraktade som oskyldiga om fällande dom inte föreligger. Även om vi blundar för det sista så är det svårt att förstå hur kränkningarna i detta fall kan vara relevant journalistik.

Eftersom de påstådda förövarna är identifierade av polis så finns knappast något allmänintresse att känna till vilka de är. Att de är romer skulle kunna vara det men förutsätter då förstås att brottet, att stjäla barn, är något som romer sysslar med till vardags och allmänheten därför bör upplysas om. Det är förstås här skon klämmer.

Att romer rövar bort barn är en gammal antiziganistisk myt. Aftonbladets Anders Lindbergs visar i sin ledarkrönika idag hur nyheten om ”Maria” i Grekland i det här avseendet nästan blir parodisk. Han jämför med storyn i Ringaren från Notre Dame, 1800-talsförfattaren Victor Hugos bidrag till världslitteraturen tillsammans med Samhällets olycksbarn. Där byter romer ut flickebarnet Esmeralda mot den vanskapta pojken Quasimodo. Precis som sagans flicka så har det i media florerat påståenden om att romerna i Grekland behandlat ”Maria” som ”en cirkusbjörn” som tvingats dansa för pengar.

Att nyheten enögt svaldes av Avpixlat, Sverigedemokraternas närstående nyhetssajt, var förstås inte oväntat. Inte heller att det i kommentarsfälten hos ännu brunare träskmarker på nätet nu talas om att alla romer borde utrotas. Men att etablerade europeiska medier började jaga fler fall där barn påståtts blivit bortrövade av romer är oroväckande. Två romska barn på Irland återlämnades i alla fall i onsdags till sina familjer efter att DNA-test bevisat att  föräldrarna var deras biologiska.

”Skulle ni kunna skriva att en judisk familj stulit ett blont barn?” Jag twittrade ut Ekots fråga och Lena Mellins svar imorse. Tweeten delades vidare och hade på bara några minuter nått ut till tiotusentals användare. För vi är i alla fall några stycken som inte anser frågan ”superhypotetisk” utan snarare enkelt sätter ljus på vad det handlar om: Rasism.

Publicerad i Skånska Dagbladet