Politisk kyrka utan parti

SD

Enda jag fått i brevlådan om kyrkovalet och halva tidningen handlar om annat

Idag är det kyrkoval. Det som framförallt intresserat medierna är Sverigedemokraternas utnyttjande av valet som språngbräda för sin riksdagspolitik. Något som andra partier gjort i hela mitt liv, det vill säga sedan 1970 då jag föddes och det första kyrkovalet hölls. Men en kyrka utan politisk styrning är inte heller önskvärd eller ens möjlig.

I Sverige är alla religiösa samfund mer eller mindre exklusiva klubbar för medlemmar vilka förutom att de ofta upplevt Guds omedelbara närhet, det vill säga blivit frälsta, inte sällan också har etniska och andra sociokulturella likheter. Svenska Kyrkan skiljer sig kraftigt härvid. Hon räknar fortfarande över två tredjedelar av svenskarna till de sina. Hon äger också i kraft av sin historia en särställning i samhällskulturen och är landets största kulturinstitution. I historiska byggnader, konst och tanketraditioner förvaltar kyrkan ett tusenårigt arv samtidigt som hon är en stor aktör i samtiden med konserter, konstprojekt, opinionsbildning med mera.

Denna särställning upprätthålls genom att medlemsavgifterna drivs in via skattesedeln. Jag håller med Dagens Nyheters ledarsida som inför förra kyrkovalet skrev att det inte är rimligt att särbehandla ett trossamfund på det sättet och föreslog att Svenska kyrkan inför ett stödmedlemskap för de som vill ”bevara kulturarvet men inte nödvändigtvis delar gudstron.” Frågan är om det skulle ge tillräckligt med kapital och hur pålitligt ett sådant stöd vore över tid. En kulturarvsskatt som tryggar den kyrkoantikvariska ersättningen som staten står för idag vore nog stabilare.

Hur som helst borde det med tanke på särställningen vara viktigt också för oss passiva medlemmar att värna kyrkans utveckling. Men tyvärr kommer röstdeltagandet nog som vanligt hamna kring tio procent. Liksom i förra valrörelsen har egentligen bara ett budskap tydligt trängt igenom mediebruset: Rösta så inte SD får större inflytande! En röst mot högerextremismen är en anledning så god som någon och liksom i alla sammanhang av representativ demokrati röstar man ju oftast på det ”minst dåliga alternativet”. Problemet är bara att vad som är det senare inte problematiseras. Många, många kommer nog exempelvis rösta på socialdemokraterna av gammal vana, för att de gör det i de andra valen.

Det är bra att vi passiva medlemmar får vara med och bestämma. Alternativet är att en elit i någon form styr och att kalla det för ”en opolitisk kyrka” är förstås rent nonsens. För oavsett om hon är en demokratisk eller ej så tvingas kyrkan alltid göra politiska vägval och det även i frågor som påverkar samhällslivet utanför kyrkorummet. Som exempelvis frågor kring äktenskap och sexualitet eller papperslösa och rasism.

Men valsystemet måste reformeras och påläggskalvar och språngbrädor bort från kyrkopolitiken. För de partier, om det ens behövs ett partisystem, som ställer upp i valet ska givetvis ha sin grund i teologiska övertygelser och inte i riksdagspolitiken.

Publicerad i Skånska Dagbladet

Comments Closed

En reaktion på ”Politisk kyrka utan parti”

Kommentarer är stängda.