Arkiv

Mediekritiska men ändå lättlurade

I första delen av Medialized smugglas armeringsjärn. Till bomber eller husbygge?

Trots att de flesta av oss dagligen tar del av en rad olika nyhetskällor och knappast tar det som rapporteras för sanningar så är det ur nyhetsflödet som vår världsbild i hög grad skapas. I tisdags sände Svt första delen av Medialized. En mediekritisk serie som ställer frågor kring varför vissa ämnen skildras men inte andra och som belyser hur nyheter kan vinklas och vilka som försöker styra vår verklighetsuppfattning.

Vi sägs leva i de sociala mediernas tidevarv. För många av de ämnen de etablerade medierna bevakar, även när det ibland bara handlar om något ytterst lokalt och föga kontroversiellt, finns en motbild – bland kommentarsfälten, bloggarna, nätforumen, opinionssidorna och facebookvännerna. Vi har helt klart blivit mer mediekritiska. Samtidigt sväljer vi fortfarande mycket utan att hinna reflektera. Som drevet mot Juholt. Medierna själva må nu efteråt vara självkritiska, ja kanske till och med erkänna att det faktiskt inte fanns någon skandal att rapportera om, ändå lider oppositionen av sviktande opinionsstöd på grund av drevet.

Jag tror det beror på att vi alla, från höger till vänster på den politiska skalan, visserligen är ideologiskt mediekritiska men att radarn så att säga inte är påslagen 24 timmar om dygnet. Som för andra demokratiseringsprocesser är det nog praktiskt utövande i vardagen, inte högtflygande teoribyggen, det råder brist på. Utbildningsradions nya serie vill ge oss verktyg för detta. Även om den riktar sig till gymnasieungdom är serien, av första delen att bedöma, förstklassig folkbildning för varje medborgare mellan 15 och 105 år.

Journalisterna Johan Romin och Erik Sandström har rest till Israel och Gazaremsan och utifrån samma material klipper de ihop två olika berättelser, en propalestinsk och en proisraelisk. De visar också själva redigeringen av materialet. Hur de kan klippa ihop filmsekvenser för att exempelvis framställa samma person som antingen en antisemitisk fanatiker eller en pragmatisk palestinier som bara önskar fred. Och hur de kan jobba med bakgrundsmusik och ljus för att skapa känsla av att det ockuperade territoriet är en miljö präglad av aggression och misär eller en varm och myllrande plats.

”Ockuperad” förresten. En intervjuad israelisk journalist ifrågasätter det ordet. Är det rätt beteckning och vilka politiska krafter stöttar man genom att använda det eller ej? En reporter från nyhetsbyrån Reuters får på liknande sätt berätta hur hon av redaktörerna inte fick kalla självmordsbombare för terrorister.

Även om vi ibland tar del av motbilder, kanske en facebookvän som länkar en artikel kritisk till hur något dagsaktuellt skildrats, så behövs mer generella insikter i hur nyhetsproduktionen fungerar för att radarn i alla fall ska vara påslagen någon timme till om dygnet.

Publicerad i Skånska Dagbladet den 13/11

Taggar: , , , , , , , , , , , , ,

Comments Closed

2 comments to Mediekritiska men ändå lättlurade

  • Ja, ockupation är rätt beteckning. Det är den som används av FN, Röda Korset, Amnesty, Human Rights Watch, Rädda Barnen, Internationella Domstolen i Haag och EU. Att ifrågasätta den beteckningen är att straffa ut sig själv från resten av debatten.

  • For the record: Jag använder själv beteckningen ”ockupation”.