Tv-serie punkterar svensk självbild

Fienden har belägrat en bergstopp. Foto: Mattias Flink, Svt (Krig för fred)

I onsdags var det premiär för Svt:s dokumentärserie Krig för fred. Märkligt nog har serien inte blivit någon mediesnackis under veckan. Inte ens bland landets opinionsbildare. Det är ju trots allt inte någon dussindokusåpa vi snackar om utan en för Svt unik produktion där vi får följa svenska soldater i Afghanistan. Som dödar och dödas. På riktigt.

ISAF, International Security Assistance Force, är inte ett fredsbevarande FN-uppdrag men har ändå världssamfundets mandat. Den komplicerade diskussionen om det är rätt eller fel att svensk militär ingår i ISAF är intressant. Men även om vi blundar för den frågeställningen så finns ett antal reflektioner att göra kring själva tv-serien. Till att börja med så är det redan efter första programmet uppenbart att serien kan locka unga människor till en bransch som bokstavligen handlar om liv och död. Men Svt har förstås ett publicistiskt ansvar att inte framställa ett krigsuppdrag som ett backpacker-äventyr.

Vackert foto. Stråkar och dramatiserande speakerröst. Den anonyma lede fi versus sunda svenska ansikten. För den som redan från början är avogt inställd är det inte svårt att hitta delar att vara kritisk emot. Samtidigt vägs detta upp av uppriktigheten hos de medverkande soldaterna.

En av svenskarna talar med drypande ironi om ”gentlemannakrig” när de, samtidigt som de käkar salta pinnar, bombar bort några hopplöst underlägsna fiendesoldater på en bergstopp varifrån deras pistolskott inte når ISAF-soldaterna. När uppgiften väl är löst konstaterar han kallt att det är dags att ta lunch. En annan soldat är öppet kritisk mot uppdraget. Han har varit i Afghanistan fem år tidigare och menar att inget blivit bättre. En tredje är frustrerad över mediebilden, över att notiser om ”svensk trupp beskjuten, inga egna skadade” inte gör verkligheten rättvisa. ”Det som inte rapporteras hem är att vi faktiskt har ihjäl folk på andra sidan”.

På den mediegranskande sajten Second Opinion refereras ett seminarium som hölls i Radiohuset i Stockholm i måndags. Bland annat berättade Svenska Dagbladets säkerhetspolitiska reporter, Mikael Holmström, att Försvarsmakten just på grund av Krig för fred plötsligt blivit väldigt öppen med att visa bilder från Afghanistan. ”Jag har inte uppmärksammat de här filmsläppen för jag har uppfattat att det var ett försök att plantera och förekomma den här tv-serien. Det var ett typiskt utspel, men det var ju en del andra som har gett ett stort utrymme åt det här.” Kanske har vi här anledningen till att diskussionen i stort sett uteblivit?

Hur som helst kommer förmodligen inte Krig för fred att väcka samma inhemska rabalder som den danska dokumentären Armadillo. Men spektakulära inslag till trots kan kanske en bred tv-serie ändå något punktera den blågula skeva självbilden. För gott eller ont. Sverige är faktiskt en krigförande nation.

Publicerad i Skd den 17/4-2011