För lite färg i bilderböckerna

Rita och farmor (Illustration: Anna Höglund)

Vi har tre barn. Två hemmagjorda, som vi kallar det, och minstingen adopterad från Etiopien. Att det i den stolta, och relativt sett genusmedvetna, svenska barnlitteraturen inte vimlar av färgade huvudpersoner är ett högst levande faktum i vår familjs vardag. Den nu bokaktuella Eva Susso är enda svenska författare jag på rak arm kan komma på som skapat en sådan för de mindre barnen.

I Sydsvenskans intervju häromveckan påpekar Susso mycket riktigt att barn med annan hudfärg än vit är en bristvara, framförallt i bilderböckerna. Visst finns de, men då oftast som ”tysta bifigurer som ska visa ett multikulturellt samhället”. Nu har i och för sig Sverige både historiskt och inte allt för länge sedan varit ett ganska så homogent land vad gäller hudfärg. Men om dagens mångkulturella samhälle liksom av sig själv, utan en medveten debatt, kommer speglas i barnlitteraturen så blir det nog efter en långsam förändringsprocess.

En akademisk studie i det mångkulturellt mer erfarna USA är talande. Studien undersökte fem års utgivning av småbarnsböcker med tjockare papper, så kallade board books, och förutom att det förstås skulle finnas människor i böckerna var kriteriet också att de blivit recenserade. I närmare sextio procent av de 218 undersökta var det bara vita människor. Detta i jämförelse med att fem och en halv procent av böckerna endast innehöll färgade. Av de femtio böcker som hade en blandad representation, men inte var tvåspråkiga, så var det endast tre där inte vita var fler än de färgade.

Hur man än räknar så överensstämmer detta inte med en demografi där icke-vita utgör en tredjedel idag och är i majoritet om trettio år.

Även om möjlighet till identifikation är betydelsefullt så är hudfärg förstås inte det enda viktiga i livet eller i våra val av böcker. Eva Susso är också förälder till en barnaskara i blandad kulör och hennes karaktär Rita har både svenska och afrikanska rötter. Men Rita längtar ständigt till farmor i Gambia. Den tråden gör att jag trots allt inte känner det särskilt angeläget att läsa dom böckerna för just vår adopterade minsting.

Publicerad i HD den 19/2-2011