Det nya medieetiska systemet verkar lovande

Mediebranschen har enats om ett nytt etiskt system. Det meddelade igår branschföreträdare i en debattartikel som publicerades i flera tidningar.

För ganska precis två år sedan föreslog jag att Pressombudsmannen skulle kunna byggas ut. Att verksamheten borde ”breddas för att inte endast gälla enskilda individers ärenden samt även omfatta tv och radio”. Nu verkar mina förhoppningar bli infriade. I alla fall delvis.

Det självreglerande systemet med Allmänhetens pressombudsman (PO) och Pressens opinionsnämnd (PON) kommer ersättas av Allmänhetens medieombudsman (MO) och Mediernas etiska nämnd (MEN). TT, Journalistförbundet, Publicistklubben och branschorganisationer så som TU kommer ingå som huvudmän men också SVT, Sveriges Radio och TV4.

Syftet är att det etiska systemet ska stärkas och vidgas, skriver branschföreträdarna i debattartikeln. Dessutom ska det gälla oberoende av publiceringsplattform och alltså även omfatta radio, tv och webb. Att staten både granskar och ger sändningstillstånd för radio och tv är problematiskt. Därför är det ett bra förslag att regeringen justerar instruktionen för Granskningsnämnden för radio och tv så att nämnden inte prövar intrång i privatlivet utan att dessa ärenden istället kommer behandlas av det nya systemet.

Tyvärr är det få som idag anmäler till Pressombudsmannen och ännu färre fall som går vidare till Pressens Opinionsnämnd. En förhoppning är att den utökade verksamheten det nya systemets företrädare lovar också kommer leda till en mer rättvis praxis. För visst händer det att liknande fall behandlas olika av medierna? Ibland till och med av samma redaktion. För några år sedan sedan kallade exempelvis en moderat tjänsteman en politisk motståndare för ”klappturk” på Twitter. Några dagar senare twittrade en sverigedemokratisk politiker att han önskar klappjakt på bland annat journalister. TT valde att namnpublicera i fallet med tjänstemannen men politikern förblev anonym. Fast den senare till skillnad från den förra ju faktiskt var förtroendevald och det därmed enkelt skulle kunna hävdas ett allmänintresse.

Det vore bra om Allmänhetens medieombudsman själv kunde agera offensivt. I ramarna för den framtida etiska självregleringen föreslås att ”endast om den som anser sig drabbad av en publicitetsskada ger sitt tydliga medgivande ska anmälan tas upp till prövning”. Inget hindrar med andra ord för att medieombudsmannen själv försöka lyfta prövningar men för det krävs förstås resurser.